Soaking är en ordlös böneform där vi låter Gud fylla oss med sin egen närvaro. Vi låter oss "blötläggas" av Guds kärlek och helas i Hans närhet. Jag blev bekant med soaking i samband med "Torontovälsignelsen" - en andlig förnyelsevåg som berörde stora delar av Sveriges kristenhet under mitten av 1990-talet. Soaking är egentligen samma sak som "kontemplativ bön" - något som är välkänt i katolsk tradition. Att stilla sig och låta Gud uppfylla själen är en djup form av bön. Vi behöver inte formulera några ord - inte ens tala i tungor. Det handlar om att vila och ta emot allt det goda Herren har för oss.

Idag ska jag åka till 24/7 bönerummet vid Skanstull (http://24-7sodermalm.blogspot.com) Sedan en tid har jag och några vänner träffats där regelbundet och bett strategiskt för kyrkan i Stockholm och Sverige. Att be strategiskt för specifika situationer, platser och personer är ett sant äventyr. De senaste åren har jag upplevt att Gud gripit in i situationer som mänskligt sett varit omöjliga att lösa. Det har exempelvis handlat om lägenheter som blivit lediga, jobb som plötsligt dykt upp, situationer som förändrats radikalt, pengar som trillat in etc. Det är är grymt att bara få vara med. Vi har en god Far som hör när vi ber och som vill hjälpa oss i våra omständigheter.

I samband med höstmötet på Bjärka Säby, 2005, upptäckte jag för första gången tyngden i tidebönen. Att be utifrån det skrivna ordet - från Psaltaren och andra böcker i bibeln, är ett väl beprövat bönesätt. Det har sina rötter i judisk tradition och av vissa passager i NT så förstår vi att även lärjungarna och urkyrkan levde med tidebönen. Genom kyrkohistorien är det främst i kloster och kommuniteter som tidebönen har utvecklats. Att dagligen be utifrån Guds eget ord ger en stabilitet till bönelivet. Dessa slitstarka böner berör livets alla områden. Här finns trosböner, böner om Guds närvaro, böner om hjälp i nöden. När vi själva har svårt att formulera böner så kan vi luta oss emot bibelorden. Tidebönen går att läsa själv men jag rekommenderar den hellre i en kollektiv kontext. I vår kommunitet sjunger vi dessutom delar av tidebönerna - sången gör det lättare att memorera texterna. Vi använder oss av Hans Johanssons "Tidebönsboken" (utgiven på Libris) som är välkomponerad i sitt upplägg. Om man har en frikyrklig bakgrund kan det till en början kännas ovant och stelt att läsa tidebönerna. Men efter hand vaggas man in i en behaglig rytm. Tidebönen har verkligen fördjupat mitt böneliv.

Idag ska jag vila upp mig och lyssna vidare på Mike Bickles fantastiska undervisning om intimitet med Gud. Mike är ledare för IHOP (International House of Prayer) i Kansas City. Han lägger ut allt material (videos, mp3, pdf) gratis på sin sida www.mikebickle.org 

Bilder från helgens spelning på Sub Scene, Oslo.

Anna och Christoffer, backstage

Jag i logen.

Meadows soundcheck.

Idag heldag med familjen. Samlar energi inför morgondagens spelning på Subscene i Oslo. Ska bli kul att hänga med förbandet Meadows ever bleeding igen. Norska siten sorthvit.no publicerade en intervju med mig inför helgens spelning.

Jag ska ägna torsdagen åt bön i 24/7 bönerummet på kår 393. Sedan en tid möts vi upp dagtid vid ett eller ett par tillfällen i veckan och ber strategiskt för kyrkan i Stockholm och Sverige. 

De senaste dagarna har jag följt samtalet om tonårsverksamhet i kyrkan via Carl-Henric Jaktlunds blogg... det är ett viktigt samtal som pågår. Den klassiska frågan; "Hur ska vi behålla våra tonåringar" är givetvis fel ställd från början. Frågan bör istället vara; "Hur kan våra tonåringar bli bärare av Guds rike?" eller snarare "Hur kan våra barn bli bärare av Guds rike?"
"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana", sa Jesus. Vi måste ha större respekt för barnens andlighet. Även barn kan bota sjuka och profetera. Här krävs en större överlåtelse i andlig vägledning från oss vuxna. Om kyrkorna bara vill behålla ungdomarna i verksamheten så förstår jag att tonåringarna lämnar kyrkan. Men om vi ger kidsen det levande vattnet från barnsben så kommer de att bli märkta och växa upp till sanna tillbedjare!

"Sedan några månader har jag funnits med i det allkristna måndagsforumet i St Clara (lillkyrka). Vi strålar samman för bön och gemenskap och upplever trots olikheter ett andligt syskonskap. En mängd olika kyrkofamiljer finns representerade; missionare, efkare, lutheraner, katoliker, vineyardare och pingstvänner. När vi lovsjunger och ber tillsammans uppstår en fridfull endräkt. Vi tillhör samma Fader och bekänner samma Herre! Det har känts både självklart och helande att uppleva den enhet som vuxit fram." Läs hela krönikan på crossnet.se.

Sedan den andliga förnyelse som drabbade Sverige under mitten av 1990-talet har jag levt med en längtan efter en ny besökelsetid från Herren. Under New Wine konferensen 2008 förnyades denna längtan i mig och sedan en tid tillbaka har jag fått nåden och glädjen att se något nytt växa fram i huvudstaden. Under en samling vi hade i St Clara kyrka i december förra året föll Anden kraftigt över oss och sedan dess har vi upplevt ett ökat mått av Andens närvaro i vår mitt. Det har varit en omtumlande tid. Gud fyller oss med sin djupa glädje, frid och kärlek. Vi helas i Hans närvaro. Vi drabbas av Hans hjärta för de förlorade och allra minsta. Vi är hungriga efter mer av Gud - vi upplever hur ett djupt beroende efter Hans närhet växer sig starkare.

Min längtan är att Andens rörelse ska nå alla kyrkofamiljer i landet. När metoder och religiösa program blir viktigare för kyrkan än Herrens egen närvaro så är behovet av en andlig förnyelse nödvändig!

Ok första bloggposten för IKON! Under en månads tid flyttar min blogg Imago över till IKON. Förvänta er inget storslaget - det är fasta och jag har en ganska asketisk och inrutad tillvaro. Det är mest Bagarmossen med familjen, kommuniteten och tideböner. Däremellan gröna linjen till Södermalm och 24/7 bönerummet på kår 393, vidare till T-centralen och St Clara kyrka för måndagsbönen och någon gång var eller varannan helg en resa till någon stad i Norden. Under mars månad kommer jag besöka Oslo, Göteborg och Norrköping och rapportera om resorna här på bloggen. För er som inte känner mig sedan förr så är jag en 33-årig trebarnsfar, ekumen och lovsångare som inget hellre vill än att förlora mig i Guds kärlek.

Dagens Stockhomstips; Den allkristna måndagsbönen i St Clara kyrka (lillkyrka.) Lovsjung och be tillsammans med syskon från andra kyrkofamiljer och drick djupt av Anden!