Grrr... Nu ska ni få dela en liten och ganska komplicerad del av min hjärna. Scenario: Jag är ute och går i mjukisbyxor och linne. Pinnar på ganska bra med stödet av Jonathan Johansson i iPoden. Så ser jag två småkillar, typ femton, med uppenbar attityd (kläderna) Jag går förbi dem och hör genast ett gäng visslingar, uppenbarligen riktade mot mig och min guppande rumpa. ÅHH! Jag blir så gripande arg! När man är ute och går, motinonerar, cyklar eller vad man nu gör så händer det då och då att ett gäng (aldrig ensamma) småpojkar visslar eller ropar på en "-EHH tjejen! Hållå tjejen! Mhmm"

Missförstå mig rätt nu, men hela min tankevärksamhet går inte ut på att imponera på småpojkar. Jag vill inte att de visslar eller ropar på mig. Vad vill de att jag ska göra? Fnittra, göra en piruett och följa med dem hem? Jag blir inte smickrad av deras visslingar, jag tar illa upp. Jag känner mig faktiskt som ett objekt, om man ska ta till med riktiga feministuttryck. Eller jag undrar hur det skulle bli om jag visslade och ropade "-Hållå, snygging! Mhmmm shake that ass" till varje svettig kille på löparstigen?! Skulle inte de känna sig lite illa till mods?