Ibland lyser Guds feta existens bara lite starkare än andra dagar. Eller så är vi bara bättre på att se det.

Viktor i sol. Båda två bevis på Guds kärlek.

När jag jobbar på kundtjänst i Norrköping så hade jag en mycket skön muslimsk arbetskamrat. Han hade en liten stund per dag som han fick ta sin matta och gå in i massagerummet för att be mot Mekka. Vi pratade lite om det där och jag frågade ifall jag kunde få vara med någon gång, fast be till min Gud förstås. Han sa nej. Hade något med kvinnor och koncentration att göra.

Bön på jobbet är hur som hur en ganska intressant tanke. Kanske kunde jag också fått ledigt under arbetstid för att be om jag frågat. Inte för att Gud kräver att jag ber si och så många gånger om dagen, utan för att jag ville. Kunde tagit en kvart på arbetstid för att be för mina arbetskamrater kanske?

På Ny Generations huvudkontor ber vi. Lots. Varje morgon delar någon ett ord och sedan ber vi för grupperna, teamarna, kyrkor osv. Det är fint! Har du också bön på jobbet?

Som liten ryckte jag och min kompis Vicke upp hela hennes mammas dillskörd ur jorden. Detta är bara några av de sakerna som jag senare fick dåligt samvete för och bad om förlåtelse till Gud för. Du läser mer om dillskörden, bönerna och mötet med Gud i senaste nummer av Ikon1931 (sida 43) Mer av mig hittar du också på sida 11 och 33.

Igår så tog vi en liten stund i stillhet, vi som bor tillsammans i "Ny Generation-huset". Vi satt tysta en stund, vilket var underbart skönt. Det är inte förrän det blir tyst som man förstår hur mycket ljud och väsen som annars omger en. Sedan läste vi växelläsning ur vår andaktsbok. Den har texter ur bland annat Psaltaren som man växelläser, dvs antingen så läser en ledare och de andra svarar eller så läser halva gruppen och så svarar andra halvan. Min lillasyster som är på besök utvärdera så här;

- Ja, det var lite oldschool, men det var bra så att det liksom inte dör ut.

Det jag tror hon menade var att läsa växelbön och sitta stilla i bön, en form av andakt, är lite old school i hennes värld och om jag ska erkänna det så är den det i min med. Jag har min egna personliga andakt varje morgon, men den gemensamma- hur står det till med den? Är det som Emma säger att andakten håller på att dö ut och att det enda sättet vi kan tillbe tillsammans är med Hillsong och tungotal?

Idag är min lillasyster med på jobbet. Hon har sportlov och är i Uppsala för att kolla in vad jag gör om dagarna.

Emma hjälper till och håller micken när vi spelar in en trailer för teamåret 09/10

Jag saknar verkligen min familj. Jag har min kära storasyster i Uppsala, men jag kan verkligen sakna vårt soliga kök hemma i Kalmar, tulpaner och en kopp kaffe med mamma efter att hon kommit hem från jobbet. Jag vet att man ska bli vuxen, åka ut och sprida Guds ord och hela den baletten, men ibland saknar jag bara familjens trygga bo.

Är nu hemma från min resa i norr. Jag måste bara uttrycka min stora tacksamhet till Gud för att han ger mig privilegiet att resa i Sverige, träffa fantastiskt modigt ungdomar och umgås med goa vänner.

Jakob i Åre. Kallt var det verkligen.

Norrteamet under Ristafallet, ni vet vattenfallet i Ronja Rövardotter. Det var så fruset att man kunde stå under klippan, det vill säga på isen, under en massa istappar som hängde oroväckande löst.

Jag frös. Sa jag det?

Spanar upp mot Åreskutan som såklart var helt osiktbar.

Arjeplog.

Jag och Jakob tog en paus under sparksafarin.

Jag fryser när jag kliver ur duschen i Arjeplog, inte konstigt att jag fryser när jag går utanför dörren i Arjelog.

Tro, Hopp & Skola i Umeå var finfint, trots sjukdom blev det riktigt bra. Nu befinner jag mig i Arjeplog och ska imorgon vidare mot Åre och Östersund. Idag körde Jacob lite sightseeing med mig by spark...

Sovsäck, gymnastikmadrass, Ane Brun i hörlurarna, andra dosen för dagen med 900 mg febernedsättande piller i kroppen och massor med kärlek flödande i kroppen. Jag älskar nämligen Jesus. Jag älskar nämligen ungdomar. Jag älskar nämligen när de möts.

Andra dagen på Ny Generations inspirationshelg Tro, Hopp & Skola i Umeå och jag är knäsvak, inte bara av feber utan även av kärlek till dessa pratsamma, roliga, fantastiska tonåringar. Om jag ska vara ärlig så har jag inte alltid gillat ungdomar. Jag gillade själv inte att vara tonåring och gå i högstadiet. Jag har alltid kännt mig äldre än vad jag varit, en känsla som jag nu totalt förkastat, och tyckt att tonåringar bara är omogna och jobbiga. Men jag har ändrat mig. Totalt. För det finns nästan inget goare än att sitta i en frikyrkoring med ett gäng flamsiga fjortisar och lyssna på vad de tänker och säger. Det enda som slår det i gohet är att höra dem berätta om vad som händer i deras liv när de släpper in Jesus. Vad som händer på deras skolor när de delar ut biblar, bullar, uppmuntrande lappar. Vad som händer när de ber för sina kompisar, berättar frimodigt om sin tro på samlingar, avslutningar och i skolans högtalarsystem.

Jag är svag. Svag för Jesus. Svag för vad han gör i unga svenska hjärtan. Svag för vad som händer när Jesu blod får pulsera i ungas ådror. Svag för drömmar och visioner som går i uppfyllelse när skolungdomar tar initiativ som kommer att förändra reservationslistan till himlen.

Jag befinner mig nu i Umeå, denna sköna björkstad. Är på Frälsningsarmén och här ska jag förbli tills på söndag. När jag säger förbli så menar jag verkligen det. Är verkligen dundersjuk och orkar knappt gå ur sovsäcken, men är ändå så taggad inför Tro, Hopp & Skola. Snart kommer de första deltagarna! Så roligt. Nu måste det sista fixas innan alla kommer.

Och UnderbaraClara. Du är hjärtligt välkommen! (specillt till gudtjänsten 11.00 söndag som vi kör tillsammans med frälsis)

Förra helgen gjorde jag ju små presenter till Tro, Hopp & Skola. Den här veckan har det blivit massa annat pyssel. Lappar, keynotes, preenter. You name it- I did it!

Imorgon åker jag till Umeå för att förbereda inför fredag då THS drar igång där. Det kommer samma helg också vara i Nkpg, och den 27 feb- 1 mars i Värnamo. Efter Umeå åker jag med norrteamet till Arjeplog och sedan vidare mot Åre. Nice Nice!

Helgen har spenderats i Västerås på Go!, Ny Generations konferenskoncept som arrangeras på olika orter i samarbete med lokala församlingar. Helgen var verkligen kanonbra! Skön stämning, inte superstressigt, finfina ungdomar och besök från både NG England och Finland.

Jag kom hem vid tre på lördagnatten och hade då hela huset för mig själv. Halv fyra ringde vår ljustekniker och undrade ifall de nattliga roddarna kunde väcka mig senare för att hjälpa dem med lite lyft. Jag somnade under tre täcken, blev väckt vid fem och gick ut och hjälpte till att lyfta 500-kiloslådor. Go! var kanon, trots det nattliga roddandet. Lite bilder jag tog i helgen (fler hittar du på nygeneration.se)

Grymma Elin och Juuso

David jonglerar.