Mars månad går mot sitt slut och det är dags för mig att återvända till min blogg "anteckningar från övre salen" http://imago3.blogspot.com/

Tack IKON för förtroendet, tack alla som har engagerat sig i samtalet!

frid David

Det har varit en välsignelse att få lära känna pastor Israel Ssekamatte från Uganda och ta del av hans berättelser från kyrkan i Afrika. Det är så inspirerande att höra om vad Gud gör där! Visste ni att det finns kyrkor i Afrika som drar igång första söndagsmötet vid midnatt för att hinna med alla gudstjänster under dagen. Det är inte ovanligt att de kristna ber dygnet runt - i Israels församling gör man det varje fredag. I samma församling hinner man inte betjäna alla dem som söker förbön under gudstjänsterna - två kvällar i veckan är avsatta för bön för sjuka. En vanlig förbönskväll dyker det upp ca 4-500 personer med olika behov. Israel vittnade om hur han har sett blinda, döva och förlamade bli botade. Människor blir befriade från onda andar. Många människor kommer till tro. Guds rike bryter fram med kraft!

När man hör berättelser om den väckelse som rasar i andra delar av världen så förstår man också vilket sjukdomstillstånd den svenska kristenheten befinner sig i. Pastor Israel har fått ett uppdrag från Gud att påminna oss svenskar om vårt andliga arv. Han är här för att berätta om hur våra förfäder en gång lärde afrikanerna att tillbe bibelns Gud. Det är tid för oss kristna i Sverige att omvända oss från vår synd - att plocka upp manteln från våra fäder och mödrar som var bärare av väckelse och återerövra det som gått förlorat. Vi måste be och ropa till Gud om förbarmande och om en ny tid av Andens utgjutelse över kyrkan. Det här är ett allvarligt budskap till vår generation. Om vi hör vad Anden säger till församlingen i vår tid och handlar efter det så kommer vi få se väckelse och våra barn kommer att få ärva landet!

Ibland upphöjer vi kristna tvivlet som om det vore någonting fint och viktigt. Senast förra veckan publicerade tidningen Dagen en artikel med poeten Marcus Birro, där denne uttrycker; "Tvivel är ett barn jag håller i handen. Jag vill inte tappa tvivlet." Ingen reagerar på uttalandet.

Vad säger bibeln om tvivel? Tomas, lärjungen, som ibland kallas Tomas tvivlaren för att han inte kunde tro på Jesu uppståndelse, får en kärleksfull tillrättavisning av Jesus; "Tvivla inte utan tro." och vidare; "Saliga är de som tror, fastän de inte ser". När Petrus tog steg ut på vattnet och mötte Jesus var det tvivlet som gjorde att han sjönk. Jesus griper tag i honom och säger; "Vad lite tro du har! Varför tvivlade du?" Kanske var det denna bild Jakob hade för sitt inre när han i sitt brev skriver; "Ty den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden" (Jakobs brev 1:6)

Tvivlet har ingen upphöjd plats i bibeln. Dock talas det om barmhärtighet mot dem som tvivlar. Vi ska inte bli uppblåsta i vår tro och förakta dem som tvivlar. Vi ska istället "rycka dem ur elden" (Judas v 22.) Versen beskriver tvivlaren som förlorad, med behov av frälsning.

Vi söker personer som vill ge sitt vittnesbörd om frälsning och helande i en ny evangelisationstidning. Tidningen (i underground/konstnärlig stil) kommer användas för gatumission i olika städer i Sverige under sommaren 2010. Målgruppen är ungdomar/unga vuxna. Hör av er till mig; david.ahlen(a)gmail.com!

Förnyelsehelgen i Norrköping har varit fantastisk! Guds närvaro har varit så påtaglig och vi har sett hur Guds kärlek har berört människor på djupet. En extra bonus för helgen var att Israel Ssekamatte hängde på övre salen teamet. Israel, pastor från Uganda, har drabbats av Guds hjärta för Sverige. Israel är här för att påminna oss om vårt andliga arv och om våra förfäder som en gång lärde afrikanerna att be till bibelns Gud. Han har ett viktigt budskap att förmedla till vår generation. 

Jag bjuder på lite bilder också:)

Christoffer Wadensten och Andreaz Hedén - helgens predikanter.

Petter & Helene Sundqvist ansvarade för lovsång och "helande på gatan"

Jag och min nya vän pastor Israel Ssekamatte.

Micke Jåfs höll i seminariet om det profetiska.

Demonutdrivning/exorcism har varit lite av ett tabubelagt ämne inom kyrkan i Sverige. Det finns knappast någon undervisning om det och ytterst lite praktik. Några av de få ministries som profilerat sig inom befrielsetjänst i landet är Ellel ministries på Kåfalla (jag har inte så stor koll på dem men har vänner som blivit välsignade genom deras verksamhet.) I dagens Dagen skriver Wilgot Fritzon en debattartikel och ifrågasätter delar av Peter Horrobins (grundare av Ellel) undervisning om befrielse/exorcism. Jag välkomnar det samtal som Fritzon efterlyser - det finns mycket okunskap inom detta område. 

Upptäck bönenätverket "Operation övre salen". Hemsida http://ovresalen.wordpress.com och twitter http://twitter.com/ovresalen med regelbundna uppdateringar av aktuella böneämnen. Skicka ditt böneämne till ovresalen@gmail.com. Nätverket finns även på facebook.

Vardagslunken är igång igen i det åhlénska hemmet efter någon veckas sjukdom. Ungarna ska lämnas på dagis och jag ska till Skanstull och bönerummet igen. Veckan är ganska hektisk annars; frizonplanering på onsdag kväll, konsert på teater Lederman på torsdag och en förnyelsehelg i Norrköpings baptistkyrka fredag och lördag. (Be en extra bön för min fru...) Om du bor i Norrköping eller känner någon där så tipsa gärna om helgen - jag känner på mig att det kommer bli grymt!

Schemat för helgen;

fredag kl 18 Kvällsmöte, predikan Christoffer Wadensten (som har ett fantastiskt vittnesbörd) lovsång av undertecknad.

lördag kl 10 Seminarium "Att höra Guds röst" Micke Jåfs 

lördag kl 14 Seminarium/outreach "Helande på gatan" Petter och Helene Sundqvist

lördag kl 18 Kvällsmöte, predikan Andeaz Hedén, lovsång Petter Sundqvist

(Under varje samling finns det tillfälle för personlig förbön.)

Den världsvida rörelse av husförsamlingar och kommuniteter som under de senaste åren hastigt har ökat i storlek, märks nu av även i Sverige. Det handlar om små organiska celler som växer fram likt kvarterskyrkor i samhällen, städer och förorter. Kyrkor som inte nödvändigtvis är kopplade till de etablerade samfunden. En gräsrotsrörelse har fötts utifrån en längtan att återerövra den kristna församlingens ursprungskallelse; att vara salt och ljus i världen. Kommunitetens särart handlar om fördjupad gemenskap, överlåtelse och enkelhet- något som står i kontrast till tidsandans rotlöshet och kommersialism. Husförsamlingens vision om att gestalta evangelium mitt i vardagen, 24-7, utmanar den etablerade kyrkans programverksamhet. Den enkla organiska kyrkan strävar efter "hela kroppens funktion". Den talar hellre om olika gåvor och tjänster än den traditionella uppdelningen mellan ämbetsinnehavare och lekmän. Rörelsen betonar också vikten av att ord och handling går hand i hand; ett holistiskt liv där det andliga och kroppsliga inte går att skilja åt. 

Sammankomst för kristna kommuniteter i Sverige 3-5 september 2010, Sthlm Vineyard i samarr med 24-7 rörelsen. 

24-7 rörelsen har gjort ett upprop för 6 månaders bön för Europa (26 mars-26 september 2010.) Pete Greig, ledare för 24-7 internationellt skriver; "Stand with us wherever you are in the world and lets pray together. Let's pray for revival, let's pray for God to move in Europe, let's pray for God to get hold of hearts, let's pray for new leaders to be raised up in every field of society. We have an opportunity, let's gather together and seize it!"

Låt oss ta detta på allvar och utmana varandra att be strategiskt för vår världsdel - den mest sekulariserade i världen.

Mer info http://www.24-7prayer.com/blog/1198

Jag kommer spendera både onsdag och torsdag i 24-7 bönerummet på Södermalm (http://24-7sodermalm.blogspot.com.) 24-7 rörelsen handlar om bön men även om rättvisa, kreativitet, mission och kommuniteter. Det finns ca 50 kommuniteter världen över som är kopplade till 24-7 rörelsen. Youtube-klippet nedan skildrar ett tyskt nykloster för 2000-talet.

Nu på lördag arrangerar Sthlm Vineyard det månadsvisa forumet "Doing the stuff" för tredje gången. Under dagtid kan den som vill be i bönerummet eller söka förbön i "rum för helande". Klockan 18 börjar kvällsmötet som startar upp med lovsång och övergår i undervisning och workshop där deltagarna får träna sig i det profetiska (mötet avslutas med förbön.)

Kan man tränas i det profetiska? Är det inte en gåva? Jo, absolut - men man kan träna sig i att bruka den profetiska gåvan. Man kan lära sig att urskilja vad som är förnimmelser från Herren och vad man själv "hittar på". Det är bra att avdramatisera detta. Det är inte hela världen om man råkar säga fel när man delar ett profetiskt ord... då man har i alla fall försökt. Och bättre att kasta sig ut i detta (och ibland "bomma") än att inte bruka gåvan! Så istället för att öppna med "så säger Herren" så kan man säga; "Jag kan ha fel men jag tror eventuellt att Herren vill säga..." Man behöver inte heller ha något högtravande språk eller särskilt tonläge för att uttala ett budskap eller kunskaps ord. Det kan ske med vanlig samtalston. 

"Helande på gatan", "healing on the streets", "HOTS" eller vad man än kallar det för, är en fräsch företeelse som sprider sig runt om i landet. Förra sommaren hade jag glädjen att vara involverad i denna typ av gatumission som handlar om att erbjuda förbön till människor på gator och torg. Det kändes så enkelt och självklart att sprida Guds rike på detta sätt. Det är spännande att se vanliga svenssons drabbas av Guds helande närvaro. När vi var i Borås, (under Oasmötet) så vittnade säkert 80% av dem vi bad för, om ett direkt ingripande. Vi bad korta och lågmälda böner och nackar, ryggar, revben och knän blev helade på några sekunder. Människor fick uppleva Guds kärlek och omsorg där på gatan. 

Att bota de sjuka är ingen inomkyrklig aktivitet som vissa personer har patent på. Praktiken är till för alla lärjungar och jag tror det är meningen att det främst ska ske utanför kyrkans väggar.

Bilder från gårdagens spelning på House of win-win i Göteborg.

Scenen

Andreas Eklöf stämmer cittran.

Jag ska ner till www.gudstjanstfestival.se i Göteborg om några timmar. Det är KG Hammar och gänget som under tre dagar samtalar om framtidens gudstjänst inom SvK. Inte riktigt mina kretsar - men jag är glad över inbjudan. Ikväll gästas konserten dessutom av Andreas Eklöf på cittra! Hans fantastiska album "NOR" var ett av de starkaste släppen under förra året!

Idag mellanlandar jag i Stockholm för en ledig dag med familjen. Igår spelade jag tillsammans med min vän Emil aka Loney dear i Norrköping och imorgon medverkar jag på gudstjänstfestivalen i Göteborg (mer om det nästa vecka.)

Jag avrundar veckans bönetema med en meditation om tillbedjan på min blogg Imago; http://imago3.blogspot.com/2010/03/repris-meningen-med-livet-att-tillbe.html

Soaking är en ordlös böneform där vi låter Gud fylla oss med sin egen närvaro. Vi låter oss "blötläggas" av Guds kärlek och helas i Hans närhet. Jag blev bekant med soaking i samband med "Torontovälsignelsen" - en andlig förnyelsevåg som berörde stora delar av Sveriges kristenhet under mitten av 1990-talet. Soaking är egentligen samma sak som "kontemplativ bön" - något som är välkänt i katolsk tradition. Att stilla sig och låta Gud uppfylla själen är en djup form av bön. Vi behöver inte formulera några ord - inte ens tala i tungor. Det handlar om att vila och ta emot allt det goda Herren har för oss.

Idag ska jag åka till 24/7 bönerummet vid Skanstull (http://24-7sodermalm.blogspot.com) Sedan en tid har jag och några vänner träffats där regelbundet och bett strategiskt för kyrkan i Stockholm och Sverige. Att be strategiskt för specifika situationer, platser och personer är ett sant äventyr. De senaste åren har jag upplevt att Gud gripit in i situationer som mänskligt sett varit omöjliga att lösa. Det har exempelvis handlat om lägenheter som blivit lediga, jobb som plötsligt dykt upp, situationer som förändrats radikalt, pengar som trillat in etc. Det är är grymt att bara få vara med. Vi har en god Far som hör när vi ber och som vill hjälpa oss i våra omständigheter.

I samband med höstmötet på Bjärka Säby, 2005, upptäckte jag för första gången tyngden i tidebönen. Att be utifrån det skrivna ordet - från Psaltaren och andra böcker i bibeln, är ett väl beprövat bönesätt. Det har sina rötter i judisk tradition och av vissa passager i NT så förstår vi att även lärjungarna och urkyrkan levde med tidebönen. Genom kyrkohistorien är det främst i kloster och kommuniteter som tidebönen har utvecklats. Att dagligen be utifrån Guds eget ord ger en stabilitet till bönelivet. Dessa slitstarka böner berör livets alla områden. Här finns trosböner, böner om Guds närvaro, böner om hjälp i nöden. När vi själva har svårt att formulera böner så kan vi luta oss emot bibelorden. Tidebönen går att läsa själv men jag rekommenderar den hellre i en kollektiv kontext. I vår kommunitet sjunger vi dessutom delar av tidebönerna - sången gör det lättare att memorera texterna. Vi använder oss av Hans Johanssons "Tidebönsboken" (utgiven på Libris) som är välkomponerad i sitt upplägg. Om man har en frikyrklig bakgrund kan det till en början kännas ovant och stelt att läsa tidebönerna. Men efter hand vaggas man in i en behaglig rytm. Tidebönen har verkligen fördjupat mitt böneliv.

Idag ska jag vila upp mig och lyssna vidare på Mike Bickles fantastiska undervisning om intimitet med Gud. Mike är ledare för IHOP (International House of Prayer) i Kansas City. Han lägger ut allt material (videos, mp3, pdf) gratis på sin sida www.mikebickle.org 

Bilder från helgens spelning på Sub Scene, Oslo.

Anna och Christoffer, backstage

Jag i logen.

Meadows soundcheck.

Idag heldag med familjen. Samlar energi inför morgondagens spelning på Subscene i Oslo. Ska bli kul att hänga med förbandet Meadows ever bleeding igen. Norska siten sorthvit.no publicerade en intervju med mig inför helgens spelning.

Jag ska ägna torsdagen åt bön i 24/7 bönerummet på kår 393. Sedan en tid möts vi upp dagtid vid ett eller ett par tillfällen i veckan och ber strategiskt för kyrkan i Stockholm och Sverige. 

De senaste dagarna har jag följt samtalet om tonårsverksamhet i kyrkan via Carl-Henric Jaktlunds blogg... det är ett viktigt samtal som pågår. Den klassiska frågan; "Hur ska vi behålla våra tonåringar" är givetvis fel ställd från början. Frågan bör istället vara; "Hur kan våra tonåringar bli bärare av Guds rike?" eller snarare "Hur kan våra barn bli bärare av Guds rike?"
"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana", sa Jesus. Vi måste ha större respekt för barnens andlighet. Även barn kan bota sjuka och profetera. Här krävs en större överlåtelse i andlig vägledning från oss vuxna. Om kyrkorna bara vill behålla ungdomarna i verksamheten så förstår jag att tonåringarna lämnar kyrkan. Men om vi ger kidsen det levande vattnet från barnsben så kommer de att bli märkta och växa upp till sanna tillbedjare!

"Sedan några månader har jag funnits med i det allkristna måndagsforumet i St Clara (lillkyrka). Vi strålar samman för bön och gemenskap och upplever trots olikheter ett andligt syskonskap. En mängd olika kyrkofamiljer finns representerade; missionare, efkare, lutheraner, katoliker, vineyardare och pingstvänner. När vi lovsjunger och ber tillsammans uppstår en fridfull endräkt. Vi tillhör samma Fader och bekänner samma Herre! Det har känts både självklart och helande att uppleva den enhet som vuxit fram." Läs hela krönikan på crossnet.se.

Sedan den andliga förnyelse som drabbade Sverige under mitten av 1990-talet har jag levt med en längtan efter en ny besökelsetid från Herren. Under New Wine konferensen 2008 förnyades denna längtan i mig och sedan en tid tillbaka har jag fått nåden och glädjen att se något nytt växa fram i huvudstaden. Under en samling vi hade i St Clara kyrka i december förra året föll Anden kraftigt över oss och sedan dess har vi upplevt ett ökat mått av Andens närvaro i vår mitt. Det har varit en omtumlande tid. Gud fyller oss med sin djupa glädje, frid och kärlek. Vi helas i Hans närvaro. Vi drabbas av Hans hjärta för de förlorade och allra minsta. Vi är hungriga efter mer av Gud - vi upplever hur ett djupt beroende efter Hans närhet växer sig starkare.

Min längtan är att Andens rörelse ska nå alla kyrkofamiljer i landet. När metoder och religiösa program blir viktigare för kyrkan än Herrens egen närvaro så är behovet av en andlig förnyelse nödvändig!

Ok första bloggposten för IKON! Under en månads tid flyttar min blogg Imago över till IKON. Förvänta er inget storslaget - det är fasta och jag har en ganska asketisk och inrutad tillvaro. Det är mest Bagarmossen med familjen, kommuniteten och tideböner. Däremellan gröna linjen till Södermalm och 24/7 bönerummet på kår 393, vidare till T-centralen och St Clara kyrka för måndagsbönen och någon gång var eller varannan helg en resa till någon stad i Norden. Under mars månad kommer jag besöka Oslo, Göteborg och Norrköping och rapportera om resorna här på bloggen. För er som inte känner mig sedan förr så är jag en 33-årig trebarnsfar, ekumen och lovsångare som inget hellre vill än att förlora mig i Guds kärlek.

Dagens Stockhomstips; Den allkristna måndagsbönen i St Clara kyrka (lillkyrka.) Lovsjung och be tillsammans med syskon från andra kyrkofamiljer och drick djupt av Anden!