Jag har hört Felicia Brandström spela live en gång tidigare. För ett antal år sedan i Stockholm. Då var det bara hon och ett piano i en kyrkkällare. I dag stod hon på Magasinets scen med ett band bakom sig.

Då skrev jag:
"I gårkväll. Så sjöng hon till mig: Jag hoppar bara över ett mål om dan (fast jag önskar det var alla), men jag skulle aldrig gå in på toaletten och spy. Jag är inte tjock, bara lite för stor. Om jag kommer in i de där jeansen, ser ut så där, då kommer de att åtrå mig.
Och jag inser där igen min trasighet, hur skevt jag ofta ser på mig själv. Även om jag aldrig gör illa mig själv utanpå så är mina tankar inte friska och de skadar mig med, kanske mer än ett rakblad kan.
Men att inse att man är trasig är ju enda början på vägen att gå på för att en gång bli hel. Och jag går."

I dag hann jag bara lyssna på två låtar. Önskar att jag hade hunnit höra mer, för utifrån det lilla jag har hört skriver hon musik med mycket hjärta, Felicia. Och det gillar jag.

- Lina