(Eftersom jag inte lyckades få tag i en internetuppkopplad dator klockan fyra imorse så kommer nu det inlägg som borde kommit då.)

Ända sedan jag hörde Jonathan Johansson för första gången i Hemlandssånger-tältet på Frizon för många år sedan har jag älskat hans musik, och främst hans texter (jag tror jag kan alla utantill). Förra årets spelning på Frizon var dock en stor besvikelse. Det var konstlat, tråkigt, tillgjort och allt det fina i musiken kändes som om det var på låtsas.

Ibland har hans avighet, oförmåga att slappna av och få en bra publikkontakt gjort att jag hellre lyssnat på hans skivor än gått på en konsert.

Men den här kvällen gör han mig inte besviken, Jonathan. Han spelar av en sträng på gitarren, får låna en ny vit, ler och säger att han är glad över att vara här ("och det brukar jag aldrig erkänna på scenen, men jag ville bara säga det till er"), att det inte finns många ställen som Frizon och att det bör vi vara rädda om, spelar en magisk version av Psalm noll noll och som extranummer finaste Kan, kan bli så bra och en cover på Bruce Springsteens "Dancing in the dark". Sen önskar han oss Guds välsignelse. 

David Åhlen gör en otroligt vacker spelning i Ladan direkt efteråt, men jag är för trött för att kunna göra honom rättvisa.

Vid två på natten har nästintill hela Frizon samlats utanför Magasinet för att dansa ur de sista krafterna. Samuel Ljungblad fyller hela scenen med musiker (vad är grejen med två trumset?) och dansar loss själv på scenen i koreograferade rörelser tillsammans med sin sidekick. Det är dansant och bra, men lite tråkigt. Men en festlig avslutning helt klart.

Så här mycket ser man för övrigt av en konsert om man står långt bak och är drygt 1.60 lång:

Och så här blir det om man sträcker upp kameran så långt man kan:

(Bilderna från Jonathan Johanssons konsert är alltså inte tagna av mig, utan av min långe och gode vän Mattias.)

På vägen ut från området dansar vakterna macarena och utanför husvagnen med discokula börjar det samlas folk. Festen är sannerligen inte slut än, men jag traskar med trötta fötter hemåt för att få några timmars sömn.

- Lina