Kanske är det något fel. Kanske hade jag verkligen (vilket jag övervägde under hela förmiddagen) gått upp på tok för tidigt. Det påståendet kändes på något vis befogat när jag under hela lovsången inte kunde sluta fundera på om det skulle bli gurka eller paprika, på de obligatoriska ostsmörgåsarna efter mötet.

När de olika potentiella färgerna på en paprika dessutom, mycket genialiskt, anpassats efter färgerna på trafikljusen fann jag mig snart till rätta, skönt tillbakalutad på en inre färd, långt från kyrkans fakirkreatörer till träbänkar.  

När sista lovsången inleds slås jag av det otänkbara. Tänk om någon nytänkande liberal galning helt sonika bestämt sig för att byta ut paprikan och gurkan mot exempelvis tomat. Det skulle helt klart rasera stora delar av den världsbild vilken jag ägnat majoriteten av denna söndagsförmiddags koncentrationskrävande tankar åt att skapa.

Det är därför med en lättnadens suck jag efter mötet kommer in i församlingsvåningen, det finns nämligen både paprika och gurka att välja på. Förvisso ett mindre inkräktande på mitt filosoferande men ett acceptabelt sådant. Trots den positiva utgången befinner jag mig snart svårt förlorad i nästa "djupt teologiska" fundering. Frågan som vänds och vrids i mitt huvud känns för tillfället som det allra mest relevanta som någon, någonsin funderat över: blir det chokladkakor eller havrekakor efter smörgåsarna?