Tillbaka till tankarna om den kristna kulturen.
Med tiden tror jag att ett för starkt kristet kulturmönster på olika sätt kommer att innebära ett problem att relatera både för människor som lever i bubblan och för människor som lever utanför den.
När jag möter personer som talar om en patriarkala tendenser i kyrkan blir jag nästan full i skratt. Den kyrka jag möter är nämligen allt som oftast en feminin högborg. Söndagsskolebarn, baktävlingar, våldsbefriade filmer och sytillställningar. Inte för att jag är en aktiv förespråkare av grabbiga tongångar, men jag funderar på om jag som 17-årig kille hade känt att jag passade in i den mysiga världen, som, med undantag för laserdome med ungdomsgruppen en gång om året, många gånger är en hyllning till stereotypt flickaktiga aktiviteter. Och så har också majoriteten av de killar jag lärde känna under mina första år i kyrkan lämnat tron under gymnasieåren för att det varit tråkigt.
Jag vet inte hur många gånger jag hört skräckstatistik om det manliga kristna underskottet (som är ett faktum) och sett tjejer få något lätt jagat i blicken vid tanken på att det inte finns män så att det kommer räcka till dem alla. Men är det så förvånande? I svenska kyrkan vigs till exempel idag betydligt fler kvinnor än män till präster, vilket också minskar möjligheten för killar att få manliga ledarförebilder inom kyrkan.
Skrivet 2009-02-03 17:27 10 kommentarer
David - 2009-02-04 13:39
Wow,Härligt att se en kvinna skriva detta! Känt väldigt länge att atmosfären och sättet gemenskapen uttrycker sig på varit avmaskuliniserande. Klart att jag drar mig för att närvara då.Vidare betonas de feminina aspekterna i NT: Jesus som lamm, aldrig som lejon, Jesus som ödmjuk, vänlig etc. aldrig som kraftfull och strikt när det behövs och så vidare. Kolla bara in Kristusstatyerna - utmärglad vek man med rådjursögon. Har jag svårt att tro på om någon som vuxit upp som snickare.Kul!
Karolina - 2009-02-04 14:39
Håller med!
Det behövs fler manliga ledare och förebilder för grabbarna.
Sebastian - 2009-02-05 00:18
Hej
Bra att lyfta fram detta - det gjordes nyligen en undersökning om just bilden av den kristne mannen i Lund, men jag vill snarare hålla fram det som en styrka inom kristendomen - att i Kristus finns inte längre man eller kvinna, jude eller grek, etc. utan att klassiskt "feminina" drag hyllas, även för männen, och att den kristna mannen inte behöver vara macho och tuff, utan att Jesusgestalten får vara en "mjukis"
Johanna - 2009-02-05 00:28
som sagt, jag har inte så mycket till övers för grabbiga tongångar och är till stor del tacksam för att många typsikt "manliga" jargonger hålls lågt i kyrkan. det tror jag är rätt. däremot ifrågasätter jag umgängesformerna och ser det som en starkt bidragande orsak till att många killar försvinner. visst måste man kunna göra saker som killar generellt gillar, utan att ladda dem med onödiga machopoäng? det är också viktigt att det finns en bra balans i ledarskapet mellan både kön och olika sorters gåvor och personligheter för att alla ska hitta förebilder.
Maja - 2009-02-06 12:35
Bra blogg!
Lina - 2009-02-10 23:34
Hmm, jag håller med om det mesta. Men jag saknar det att denna typ av umgängesform även utesluter en del tjejer. Det är väl det enformiga och enkelriktade som borde ifrågasättas, och inte huruvida det är "tjejigt" eller "killigt". Och dessutom, bara för att det numrärt
Lina - 2009-02-10 23:40
Oh no, råkade posta för tidigt... Well: Och dessutom, bara för att kvinnor i ett sammanhang är kvantitativt överlägsna betyder inte det att det inte finns patriarkala tendenser. Patriarkat handlar ju om makt och jag för min del anser att männen, även i kyrkan, har mer makt. Men som sagt, det saknas absolut något i den myskristna världen.
Johanna - 2009-02-11 00:00
Lina!
Naturligtvis utesluter det också en viss typ av tjejer som inte heller känner att de passar in. Flera gånger har jag varit den tjejen... Jag är egentligen inte så mycket för uppdelningen mellan tjejiga och killiga intressen (jag kallar också aktiviteterna för "stereotypt flickaktiga" för att betona att det handlar om vad samhället lärt pojkar och flickor att tycka om, och inte nödvändigtvis vad som är flickaktigt egentligen (om det nu finns något sådant). Jag valde att göra en inriktning på mannen i detta inlägg eftersom jag redan kritiserat det enformiga/stereotypa umgängessättet i inläggen före. Detta var för att dra det hela lite till sin spets och skapa en fråga. Håller dock helt med dig om att ett patriarkat inte är beroende av en manlig majoritet och det finns mycket mans-makt kvar i kyrkan. I vissa kretsar där jag rör mig tycker jag mig dock ofta också se en växande kvinnodominans.
Pontus - 2009-02-11 14:50
Instämmer!
Clara - 2009-02-20 23:15
Johanna! jag håller helt på att missa denna värld av intressanta inlägg i tron att du fortfarande lever ett liv helt utanför bloggvärlden numera. jag måste lägga till det här som nån sorts favorit, annars hittar jag inte hit och vore katastrof!mycket intressant; det du säger känns så självklart - varför har jag aldrig tänkt på att kyrkan håller på med så mycket (om vi nu ska kalla dem det) "stereotypt flickaktiga" aktiviteter?! var kom det ifrån?annars är jag inne på Linas spår; frågan är om bristen på manliga ledarförebilder verkligen innebär att kyrkan för den sakens skull är fylld med kvinnliga förebilder - om man inte vill bli pysseltant eller något annat traditionellt ”tjejigt”. jag ÄLSKAR förvisso alla underbara söta tanter och söndagsskolefröknar, och visst kan de vara fantastiska förebilder (precis som alla som levt lite längre och samlat på sig erfarenheter av livet och/med Gud) – men det saknas bredd. jag vill inte bli baktant, är inte ens speciellt bra på det, men var får jag plats och vem är min förebild? kanske har jag haft otur, men jag kan inte se så många starka kvinnliga ledarförebilder inom kyrkan, som inte står vid fikabordet eller i barnrummet, framför mig ens om jag tänker efter.