IKON har välkomnat nya fantastiska bloggare och för min del är det dags att kasta in handduken och säga tack.

Tack IKON för att jag fick blogga här!

Tack alla läsare och speciellt ni som stuckit fram hakan och kommenterat. Det har varit roligt!

Peace out.

Ibland under den gångna vintern har jag funderat på vad som kommer att hända när dessa stora massor snö som vi välsignats med börjar smälta. Kommer det bli översvämning?

I Alingsås började det i torsdags. Vi vadar fram längs gatorna i snösörja och smältvatten.

Jag och Elina tog resolut fram gummistövlarna när vi skulle iväg på galej igår. Det kändes som det enda rätta. Självklart gick vi i varenda vattenpöl, det hör ju liksom till. En liten unge glodde storögt när jag plaskade lite extra i en djup pöl på Kungsgatan.

"Haha! Det här får du inte göra för din mamma!" tänkte jag malligt.

I veckan satt jag på skolan med ett gäng tjejer i sjuan. En av dem är kristen (vi kan kalla henne A).

I alla fall, en av hennes kompisar (som vi kallar B) utbrast i en berättelse om något: "Fasen också!" varpå A replikerade: "Så säger man inte!" B försökte slingra sig undan med att det inte var någon riktig svordom. Men A höll inte med utan sa: "Vi är faktiskt två kristna vid det här bordet" och tittade menande på mig.

Oh, jag vill sjunka genom golvet.

Inte för att jag inte står för att jag är kristen. inte alls. Jag blir själaglad så fort jag får chansen att berätta det. Men att bli förknippad med en kristendom som märker ord...? Nej tack!

Så jag mumlade något om att jo jag är kristen men för mig får du säga vad du vill.

Vet inte riktigt vad A tänkte...? Svek jag henne tro?

Idag känner jag för att tipsa om några fantastiska bloggar som jag följer:

Knivlisa - jag är vegetarian, inte för att jag älskar djur utan för att jag hatar grönsaker

den överskriften säger väl allt?! Sanslöst rolig!

Jonnas detaljer - helheten är ofta grå, detaljerna desto roligare

också här hittar vi pricksäkra skildringar av vardagens lustigheter

Underbaraclara - the kristet, fashonistiska, feministiska alternativ du älskar

den mest strålande stjärnan på blogghimlen! Och när hon ryter ifrån får man hålla i hatten.

Arenius mitt i produktionen

håller fanatstiska föreläsningar om självbild och bloggar fyndigt om livet och tron.

Härochnu - om viktigt och vackert

är just nu inne i en ge bort-period. Väldigt inspirerande!

EFK UNG kontorets blogg - efterföljelse, mission och förkroppsligande

intressant, tänkvärt och träffsäkra youtubeklipp

Jaktlunds marginalanteckningar

han är rätt klok. Och så har han skrivit en bra bok.

Har läst igenom senaste Ikon-numret. Som vanligt välfyllt!

Temat är Undergången. Det mest intressanta, tycker jag, är att en lång intervju med en äldre man, Holger Nilsson, som tror att han själv kommer att uppleva Jesu återkomst, följs av en enkät med tre ungdomar. Ingen av dem tror att de kommer att uppleva Återkomsten med stor Å.

Kyrkan talar inte så mycket om detta längre. Vi ungdomar har inte hört så mycket. Jag skulle nog ha svarat ungefär likadant som ungdomarna i enkäten. Inte kommer väl Jesus tillbaka snart?! Eller...?

Ikons 12-sidiga redogörelse gör mig inte mycket klokare. Men nya tankar har helt klart väckts...

På tal om melodifestivalen.

En 6-årig flicka som är med i kyrkans barnkör frågade körledaren om de inte kunde ha en fläkt framför sig när de skulle sjunga på gudstjänsten. Så att håret blåste bakåt så där häftigt som på tv.

Det blev väl en fyra-fem timmars sömn i natt.

Egentligen stänger vi ungdomsgården vid tolv-tiden men igår var vi ett gäng som hade börjat bygga ett 1500-bitars pussel och ett sånt projekt måste ju avslutas. 02.00 satte vi dit sista biten. (eller ja, det fattades åtta bitar, men ändå...)

Och imorse var man uppe med tuppen! Frukost-alpha drog igång idag och eftersom det är några ungdomar som valt att gå hängde jag på som stöd. Trots sömnbrist var det klart värt det! Frukost-buffén stod uppdukat, introduktionsföreläsningen var intressant och sen följde frågor och samtal.

Något annat som drar igång idag är Melodifestivalen. Jag är ett freak, fullkomligt älskar det!

Kyrkans tak snöröjdes idag. Istället för att ligga på taket blev det en rejäl snöhög mitt framför entrén.

Hmm...?

För ungefär ett år sedan hörde jag ett citat som tillskrevs Carl-Erik Sahlberg, präst i St:a Clara Kyrka i Stocholm:

"Den kyrka som vill nå de höga i samhället når ingen. Men den kyrka som vill nå de svaga når både höga och svaga."

Kyrkan är känd för sitt arbete bland samhällets "svaga" - hemlösa, prostituerade osv. I fredagens nummer av Världen Idag läste jag att kungaparet (definitivt samhällets "höga") ska besöka kyrkans högmässa nästa söndag. Och att Carl-Erik och en diakon tidigare tagit emot en kunglig medalj för det sociala arbetet.

Det tycks som att citatet stämmer överens med verkligheten, eller hur?

Det har snöat hela dagen.

Dagens mest intelligenta replik från mitt håll avfyrades när en kille i skolan sa att han skulle hem och ploga efter skolan.

- Haha! Ploga kan man väl inte göra när det har snöat?!

Han bara tittade konstigt på mig. Och jag insåg att det finns fler betydelser av att ploga. Den mest logiska hade ju denna dag varit att associera till att ploga bort snö. Jag tänkte av någon kontig anledning på när man plogar åkrarna om hösten.

Ibland har man inte alla indianer i kanoten, om man säger så.

Skådespelerskan Tuva Novotny seglar upp bland fem-i-topp på listan över mina förebilder. Hon har skrivit detta:

"Efter tretton år som skådespelare har jag tagit ställning mot att medverka till att unga flickor strävar efter film- och modebranchens glamouriserande och ytliga skönhetsideal. Konkret innebär det att jag aldrig gör förstasidor, att jag vid fotograferingar inte använder mer smink än normalt och bara använder kläder som jag skulle kunna ha på mig privat. Jag ville att ni skulle veta det, så att er stylist inte blir frustrerad över att jag vägrar ta på mig den super-funky pinkie galla-kjolen och för att sminkösen ska slippa bära med sig den stora väskan. Det kan vara naivt att tro att man kan göra skillnad, men detta är något som jag uppriktigt ser som mitt ansvar. Kära hälsningar Tuva"

Det finns en kille i åttan som då och då pratar om Gud med oss. Han tar alltid upp det helt själv och appropå ingenting. Han är verkligen intresserad.

Han tycker att bibeln och kristendomen låter mest som en saga. Han är mer intresserad av buddism.

Oftast känner jag mig himla misslyckad efter ett samtal med honom. Det känns som att jag inte har några svar på frågorna. Eller som om jag uttryckt mig för gammaldags eller för flummigt. Jag tycker faktiskt att det är skitsvårt att prata om Gud med otroende.

Men samtidigt är det lite spännande. Under samtalet idag satt jag tex. och tänkte förundrat: "Händer det här verkligen mig? Är det på riktigt? Pratar jag om Gud med en okristen?"

Det hände verkligen mig. Och jag hade verkligen inga bra svar. Men det kanske inte gjorde så mycket?

Nu har det kanske verkat som att jag slutat blogga. Det har jag inte. Har bara haft en liten dipp. Trötthet och stress i en salig blandning.

I sådant tillstånd orkar inte min hjärna komma på ett enda litet blogginlägg. Jag undrar hur andra bloggare gör? Är de på topp jämt? Eller har de lärt sig att orka fast de inte gör det?

I vilket fall som helst kan jag lika gärna passa på att förvarna er: Jag kommer att sluta blogga. I alla fall här på Ikon. Någon gång i februari ska hemsidan göras om och då får vi bloggare lämna plats åt nya.

Förresten, hjälp de drabbade på Haiti genom att skänka en slant via Hoppets Stjärna!

Avslutade jullovet med att ligga däckad och sjuk några dagar och nu är jag tillbaka i Alingsås sen två dar.

Idag hade vi värsta superstädningen i ungdomsgården. Vi var ett gäng på drygt 15 pers som röjde i alla skåp och förråd. Bland annat hittade vi musskit och lite senare kom själva musen fram också. Då var det många som skrek. Speciellt ungdomspastorn.

Nyårsvaka i Furuhöjdskyrkan, Alunda:

Vi lyssnade på vittnesbörd och sjöng lovsång. Sen var det dags att räkna ner: 10, 9, 8, 7... och så vidare tills 2010 gjorde sitt intåg. Vi kramades och önskade varandra gott nytt år. Men det var inte slutet på gudstjänsten.

Åtta ungdomar klev fram. Under decenniets första skälvande minuter, medan fyrverkerierna exploderade utanför, gick de ner i dopgraven en efter en och döptes.

Kan man börja ett nytt år på bättre sätt??

Har precis avslutat en liten lunchbjudning med anledninga av min 22:a födelsedag. Men nu är det dags att lägga i nästa växel, för en dag som denna har man inte tid att fylla år hela dagen.

Ikväll, i kyrkan, blir det musikal och supè med underhållning, där jag är engagerad. Så det är ombyte och förberedelse som gäller nu!

För övrigt gillar jag födelsedagspresenter med humor. Denna fick jag av mamma och pappa:

Det kanske ser ut som en fotboll av tyg. Men det är en gravidmage. Storyn bakom är att jag spelat gravid i ett flertal teaterföreställningar de senaste åren. Då har jag alltid lånat en tygboll som mina föräldrar har i soffan hemma. Nu fick jag en egen.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

I går kväll var jag och några vänner på musikalen Martyrion på Livets Ord.

Musikalens utgångspunkt kom från Hebreerbrevet 11 där det berättas om troshjältarna, bland annat vers 35-36 "Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick känna på hån och prygel, ja också bojor och fängelse." och från kapitel 12: "När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss och hålla ut i det lopp som vi har framför oss."

Utifrån dessa verser berättades det om tre historiska personer som dog på grund av sin tro. Allt inramades av tre nutidsungdomar som frågade sig själva: "Skulle min tro hålla så som deras gjorde?"

För att vara amatörmässigt var det otroligt proffsigt gjort, som en av mina vänner sa. Jag håller med och något annat hade jag väl heller inte väntat mig. Det började i och för sig lite svagt men berättelserna växte och på slutet var man starkt gripen. Bibeltexterna från Hebreerbrevet som lästes i slutscenen blev mycket talande, tydliga och levande.

Och med ett lite annat perspektiv läste jag imorse rubrikerna i tidningen Världen idag: "Kristna i norra Irak utsatta för våldsvåg" "Blodig jul för Iraks kristna"

På crossnet.se uppmuntras det för fullt. I små videoklipp får människor berätta om positiva händelser från 2009.

En kille berättar om hur segt han tyckte att det var i kyrkans ungdomsgrupp. Ungdomarna bara kom utan att verka veta varför. Han bad men det hände inte mycket. Då skällde han ut Gud och sa att "du får 40 dagar på dig att göra något" och sen sa han att han skulle fasta och be tills det hände något. Då insåg han vad han sagt, men han gjorde det. Redan efter en vecka började det hända saker. Sex personer kom till tro på en kväll och veckan efter, ytterligare sex.

Se klippet här.

En mening som han säger etsar sig fast: "Man var så frustrerad liksom." Och det är väl dit man måste komma. Om man tycker att något är fel, att något borde ändras, då hjälper det inte att bara gå och muttra om det och vara lite allmänt irriterad. När irritationen blir frustration och man faktiskt känner sig beredd att offra något (i detta fallet mat) då händer det saker! Då kan Gud verka. Och då är det Gud och inte ens egna taffliga ansträngningar som åstadkommer något.

För övrigt undrar jag om killen fastade sina 40 dagar ut eller om han slutade när han fick se resultat? Det förtäljer inte historien.

Jullovet rullar vidare.

I vanliga fall brukar jag åka på läger eller konferens dessa dagar och det brukar ju vara festligt värre men i år skippar jag det.

Tänkte istället läsa böcker, sova länge, träffa folk, gå vinterprommenader och vara allmänt slapp. Imorgon botaniserar jag bland Uppsalas Second Hand-butiker och håller mig borta från mellandagsrean (för sånt existerar väl inte på Second Hand??)

Något som gör att man kan börja känna sig lite vuxen är att man efter att ha lämnat tonåren tycker att saker och ting blir lite mindre pinsamma.

Till exempel det här med att köpa bindor. Det kan ju i början kännas både genant och privat att i en vanlig matbutik behöva plocka på sig sådana intima grejer och sen lägga upp dem på rullbandet för allmän beskådan.

Idag upptäckte jag dock att det inte var några problem alls att välja kassan där den unga killen satt istället för den säkrare zonen - äldre dam. Jag nästan sträckte lite extra på mig av stolthet över hur mogen jag blivit.

Som sagt, jag lade upp mina paket och sträckte mig sedan efter en sådan där markör att lägga efter för att nästa kund skulle kunna lägga upp sina varor. Men istället för ett filpaket på rullbandet kom ett: "Hej Karolina!"

Överrraskad vänder jag mig om och upptäcker en kille från gymnasiet som jag inte sett sen studenten. Oj och Hej och Kram och vad gör du nuförtiden? Mitt i förvirringen lyser mina oskyldiga paket bindor från rullbandet där han nu börjar plocka upp sina varor. Jag vill helst sjunka genom golvet, eller önskar att åtminstone bindorna ska göra det. Eller att jag valt något annat märke än Euroshopper.

Stammar fram en kort resumé av de senaste 3 1/2 åren och betalar och om jag hade anlag för det skulle nog mitt ansikte lysa som ett stoppljus. Men det är bara att ta de två paketen i famnen (för inte har jag köpt mig nån påse inte), säga kul att ses och med bultande hjärta lämna butiken och det besvärande mötet.

Så var det med den mogenheten.

Efter att ha skrivit inlägget nedan surfade jag vidare på dagen.se och hittade detta citat från Ullared-Morgan, på frågan om julen blivit för kommersiell:

"Kommersen är något av det viktigaste. Det här med julklappar är en naturlig del och hör julen till."

Det var på något vis en aning befriande för mitt skuldtyngda hjärta att läsa.

Fast i och för sig, om det hade varit någon annan som sagt det, någon stor affärs-pamp som Ullareds VD till exempel, då hade jag bara blivit arg.

Jag har tänkt och jag tänker och jag kommer att tänka och ju mer jag tänker desto svårare blir det.

Ännu en jul har passerat.

Från flera håll har kritiken mot julfirandet hörts, tex. i senaste Ikon-numret eller på dagen.se där Anders Wejryd säger att "När Jesus försvinner från advent och jul så blir helgerna ganska sentimentala..." och så tycker han att vi ska ge bort en gris till en bonde i Kambodja istället för ännu ett playstation till lillebror.

Jaha. Så jag dövar mitt samvete med någon sorts julkampanj till behövande via Diakonia och köper nästan bara mina julklappar på Second Hand. Äter några färre köttbullar än vanligt och har inte köpt någon ny klänning.

Ändå spyr jag självförakt över mina små tilltag, känner att den fina fasaden inte riktigt håller, känner mig mest bara politiskt korrekt och otillräcklig.

Hur i hela världen ska man fira jul?!

Och hur i hela världen ska man leva??!!

Inget sprider väl julstämning så som de klassiska julsångerna. Men efter några varv kan man ju ändå tröttna lite...

Då är det uppfriskande med nya arrangemang. Den här varianten av O helga natt, till exempel, den är min nya favorit!

Jag har jullov!

Det har hittils inneburit julbord i kyrkan, första glögg-kvällen, julkortspyssel (lite sent, jag vet), bygga startramp och åka bob i pulkabacken, gå på brorsans julavslutning och imorgon ska det göras försök att skrapa ihop några julklappar.

Vi teamare har varit på Götabro ett dygn och haft julavslutning med de andra teamen och bibelskoleeleverna.

Alingsås-teamet jobbar dock oförtrutet vidare i ett drygt dygn till. Det ska bli julfest imorgon och sånt kan man ju inte missa! Ikväll har vi möblerat om kyrksalen. Ut med bänkar och in med långbord till tonerna av Backstreet Boys.

Ny Generation-teamet som annordnat Go! för oss sov i vår kyrka. Imorse väckte vi dem med ett lucia-tåg.

Ett lucia-tåg som innehöll en snögubbe och en refräng av Carolas "Evighet". Sju gånger gick vi också. För ska det lussas så ska det göras ordentligt!

Go! är frächt.

Vi hade gissat att ett 50-tal ungdomar skulle dyka upp igår kväll (vi konkurerade ändå med Idol-finalen). Men det var säkert det dubbla, varav ett 30-tal som inte är avgjort kristna.

Och vilket party det var! Tävlingar, grym musik, roliga filmklipp och ett cleant Jesus-budskap. Proffsigt på alla sätt och vis. Håll utkik i vår om Go! kommer till någon stad nära dig för då ska du ta dig dit! Du kommer inte bli besviken.

Idag fortsätter festen med möten, workshops och lovsångskonsert. Jag har höga förväntningar!

Ny Generations konferens Go! händer i Alingsås denna helg!

Nu på förmiddagen har vi varit uppe i korskyrkan och sett dem ställa upp alla sina prylar. För att använda ett uttryck som några kyrkungdomar kommit på: Ny Generation är frächt! De satsar verkligen på prylar, grejer och afficher.Och de gör det bra.

Den här gillade jag:

med mobilkameran blir det inte så skarpt nej...

Idag har jag bevistat en vigsel och en födelsedagsfest.

På festen lektes bland annat den mycket tidsenliga "you tube-charader". Att göra charader där man ska komma på namnet på you tube-klipp. Kan det bli mer it, liksom?!

Tidigare i höst så pratades det om att starta en gospelkör för ungdomar. Jag gillar att sjunga i kör så jag gillade idén.

Men jag kände mig inte så drivande i just den här kör-satsningen. "Starta en kör ni, om ni vill. Jag hänger gärna på sen..." tänkte jag lite slappt.

I veckan satt jag och Elina på skolan och pratade med en tjej i åttan. Plötsligt frågar hon: "Har ni någon kör i eran kyrka?"

Jag flög upp (kändes det som): "Javisst! Eller snart i alla fall, vi ska starta en!"

Så nu ska vi banne mig starta en kör!

Idag har det varit minusgrader och sol. Vi åkte skridskor på torget.

Jag är sämst på skridskor. Men det var kul ändå.

I ett stressigt ombyte mellan två scener ramlade headsetet av. Innan det kommit på plats var det dags för min entrè. Det var bara att kliva ut på scenen ändå, med headsetet i handen och sätta det på plats ute på scen. Förutom detta smärre missöde gick gårdagens premiär strålande!

Av publikens reaktioner blev jag extra glad över att någon tyckte att slutet var bra och att budskapet kom fram tydligare än tidigare år. Det var ju just detta jag tyckte var jobbigt när vi skrev manuset. Men tydligen så lyckades vi!

Jag tror att det beror på att kören sjunger "Han som kom ner". Bättre jullåt finns inte! Har du inte lyssnat på den än, gör det här!

Och imorgon väntar skolföreställningar för några hundra låg-och mellanstadieelever.

Igår kväll hade vi värsta super-avskeds-festen för Ryan på ungdomsgården.

I riktig amerikansk anda ledde vi in honom i rummet med ögonbindel. På tre togs bindeln bort och alla skrek: Surprice! Det var säkert minst åttio pers där. Ryan fick visa sina svenska-kunskaper och göra några tävlingar, sen spelade ett band, vi käkade kladdkaka och i taket hängde massor av ballonger. En riktigt lyckad fest!

Men det är trist att han åker på söndag. Först några dar i Stockholm och sen lyfter flyget mot Kalifornien på onsdag. Då har han varit här i Sverige i ett halvår. Här och här skrev jag om när han kom hit.

Nu väntar en hel dags repeterande för mig. Imorgon kväll har julmusikalen premiär!

Det fina med en blogg är att man kan hålla koll på vad man haft för sig. Här kommer en liten resumé från det gångna året:

I november skrev jag mitt första inlägg om den därefter återkommande micro-bönen.

I december försökte jag och min syster oss på att bryta jultraditioner.

I januari funderade jag på om det är möjligt att få ungdomar att gå på bönemöte?

I februari propagerade jag för äkta kärlek!

I mars packade jag ner och plockade ihop.

I april kom vårpaniken krypande.

I maj blev det nattliga äventyr.

I juni brottatdes jag med gå ut i hela världen-grejen.

I juli jobbade jag på Second hand-butiken Vinden.

I augusti gjorde vi ett uppskakande möte med en förrymd brottsling.

I september blev det krock mellan generationerna.

I oktober fixade jag till en annons.

Och nu är det november igen och jag är verkligen sen till min bönegrupp och måste springa! Ciao!

Förresten, jag har klippt av mig Edsinger-frisyren.

Kristenheten sitter ju trots allt inte i håret.

Jag har ett dilemma.

Mina jeans sprack. Jag skulle behöva ett par nya. Jag har just läst boken Rätt Vist, hur i hela världen ska man leva? av Carin Cedersjö.

Förstår ni problemet?

Inte?

I boken läser jag om att det går åt X antal tusen liter vatten för att tillverka ett par jeans och att processen innebär farliga kemikalier. Inte miljövänligt. Förmodligen har de också sytts av någon urfattig sömmerska som får några kronor för jobbet och inte kan försörja sina barn. Inte rättvist.

Kan jag efter detta gå in på H&M och leta upp ett par fräcka jeans för 349,50? Kan jag det?

I Magnus Malms bok, Ett hjärta större än världen, har jag markerat följande stycke: "Kristna människor säger ibland: 'jag borde bli bättre på att praktisera min tro.' Utgångspunkten är då att tron är något inre, som sedan ska få yttre konsekvenser. /.../ (Men) Vi praktiserar alltid vår tro. Det är nämligen i det praktiska livet det visar sig vad Gud betyder för oss. /.../ Jag kan ha vissa kristna "värderingar", men vilken roll spelar egentligen Gud när jag ska välja och fatta beslut i konkreta frågor, hemma och på jobbet?"

Till exempel när jag ska välja och fatta beslut om vilka jeans jag ska köpa. Vilken roll låter jag Gud spela då?

Helgen tillbringas med vänner i Linköping.

Just nu håller vi på att exprimentera med lite lunch. Kyckling, wok-grönsaker, sambal olek, mango chutney, soja och creme fraiche ska nog bli fint!

Vilken BRA dag det har varit i skolan idag!

På morgonen hjälpte jag till på en lektion. Eleverna fick mig att känna mig otroligt smart när jag hjälpte dem med sådana där kluriga saker som hur man räknar ut arean på plattor och hur många plattor som går åt till en 8x5 meter stor uteplats. Oj, oj, vad de var imponerade över mina matte-skills!

Sen blev det ännu bättre när en tjej behövde hjälp med sitt religions-arbete. Hon skulle skriva om Jesus! Så i en halvtimme satt jag och berättade för henne om vad Jesus gjorde här på jorden. Riktigt i gasen blev jag när jag berättade om hur Jesus behandlade äktenskapsbryterskan. Om att han förlät henne fast alla andra ville döma.

Det är inte alltid man tänker på hur bra Jesus faktiskt är. Men när man väl börjar prata om det, då fattar man!

Han är verkligen grymt BRA!

Ibland blir jag lite trött på tjatet om att sex och alkohol är synd.

Alltså, om någon säger "förr så levde jag i synd" så handlar det alltid om att man var ute och festade och hade många pojkvänner. Eller så säger man att "jag levde inte så kristet" eller så ska man ta exempel på synd när man undervisar och visst dras alkohol och sex-frågan upp.

Och jag bara: Men kom igen! Det där har vi hört förr. Det finns väl annan synd att ta upp?!

Och Dagens huvudrubriker handlar jätteofta om homosexualitet eller abort.

Men suck, säger jag bara.

Hur klarade ni av fredagen den 13:e?

Vi var representanter från tre kyrkor som igår kl 10 satt för att ha möte med en kille från Ny Generation inför GO! som går av stapeln här i Alingsås om en månad (läs om GO! här). Men killen dök inte upp och gick inte att få tag på via telefon heller.

Efter en halvtimme eller så ringde vi Ny Generations väst-team som ansvarar för vår region för att kolla om de visste vart killen var. Nej, de hade ingen aning. Då passade vi på att fråga vilken tid de tänkte dyka upp eftersom de skulle komma till oss på kvällen och hålla i ett ungdomsmöte och peppa inför GO!

Va?! Ska vi komma till er ikväll? Vi trodde att det var nästa fredag, svarade de. Panik! Vad ska vi göra nu??

Senare på dagen satte jag på kyrkans dator för att jobba lite . Panik igen! Den var utsatt för virus. Ringde församlingens datakille som trodde att det nog var kört och att hela datorn blåsts ur.

Men han jobbade med den och någon timme senare verkade den fungera som vanligt. Hurra! Killen från Ny Generation gick äntligen att få tag på och en ny träff bestämdes till nästa fredag. Dessutom lyckades de skrapa ihop en väst-teamare och två syd-teamare som kunde kasta sig i bilarna och komma till vårt ungdomsmöte som blev riktigt, riktigt lyckat!!

Så nej, skrock tror jag inte på. Speciellt inte som fredagen den 13:e är min lyckodag. Jag klarade ju körkortet just den dagen i juni förra året.

Ni vet den där papperstorra lilla biten som kallas oblat, som vissa kyrkor använder i nattvarden som "bröd"?

I dessa miljövänliga tider måste allt återvinnas! Även överblivna oblater. Och Lätta-paketet kommer med besked om hur just de ska sorteras. På undersidan av lådan kan vi läsa:

 "Återvinning: Bytta och lock som hårdplast. Oblat som metall."

Har hunnit höra delade meningar om gårdagens konsert men själv tyckte jag att den var UNDERBAR!

Men en del av tidningen Dagens reklam var lite lustig. En av bilderna som kom upp på skärmarna mellan spelningarna hade linen "spännande nyheter" under den fanns en bild av tidningens framsida med ruriken: "Kyrkklockor ska ringa 350 gånger"

Var det ett skämt eller är det bara jag som inte fattar spänningen i den nyheten??

Halva Sveriges kristenhet håller väl just nu på att ladda inför konserten med stort K, ikväll i Globen. Jag med.

Kirk Franklin - here I come!

Jag har gjort det förr men gör det igen. Eftersom senaste Ikon-numret har temat sex måste jag bara uppmärksamma er på denna fantastiska bok:

Jag har svårt att hitta ord för hur bra den är. Det faktum att jag nu läser den för tredje gången inom loppet av ett år talar kanske sitt tydliga språk?!

Men jag lånar ord från en pastor i Saronkyrkan, Göteborg, för att ni ska få en bild av den:

Detta är det bästa och klokaste jag läst om sexualitet och spiritualitet. Rob Bell säger vare sig för mycket eller för lite. Han skriver egentligen helt utan att ge råd. Ändå har jag med mig råd, eller snarare attityder, en hållning till livet, till Gud, till sexualitet, till himlen, till helvetet, till äktenskapet. Han avdramatiserar /.../ på samma gång som han gör det djupare och mer facinerande.

Språket är korthugget, humoristiskt och enkelt. Lättläst men så tankeväckande att man ska passa sig för att läsa den för snabbt. Och var uppmärksam på noterna. För till och med noterna är roliga i denna bok!

Det har pågått en konferens i helgen i Värnamo. Affischen har suttit på kyrkans anslagstavla. Titta på den:

En kristen konferens som annonserar fler kvinnliga än manliga talare. När hände det senast?

Dags för kvotering i kyrkan, kanske?

För en tre-fyra år sen kom Runar Eldebo till min församling och pratade om kyrkan; gudstjänster och aktiviteter. Någon i åhörarskaran frågade vilka sorts aktiviteter som Runar ville se i kyrkan.

Han svarade med att berätta om en tjejgrupp som kommunen arrangerat och som hans dotter deltagit i. Den hade syftat till att bygga upp tonårstjejerna. Fem tillfällen hade de träffats och gjort olika saker tillsammans. En gång hade de åkt till badhuset och där hade fritidsledaren radat upp tjejerna på bassängkanten och tittat var och en i ögonen och sagt: "Du duger som du är!"

När jag hörde detta kände jag bara: "Åh! Det där vill jag göra!" Och samtidigt kom nästa tanke: "Men hur ska det gå till? Det går ju inte."

Förra året drog vi igång en tjejgrupp i kyrkan. Jag fattade ingenting. Hur skulle det gå till? Vad skulle vi göra? Men min teamkompis hade idéer så jag hakade på. Och det blev så väldans bra!

Idag hade vi andra träffen med Tjejsnack för den här terminen. I år satsar vi på att tjejerna inte bara ska höra bra grejer utan att de också göra något. De får välja på "läxor" att utföra till nästa Tjejsnack. Idag var temat vänskap, så de fick välja på uppdrag som: Red ut en konflikt som du har med en kompis, Hitta på något med någon som du inte brukar umgås med, Läs Matt. 7:12 varje dag, Välj en person som du uppmuntrar varje gång du träffar henne/honom osv.

Jag tror på att det är bra att vara konkret!

För övrigt har det fantastiska jippot, Ljus i Alingsås, gått mot sitt slut. Ikväll spelade vi dramat för sista gången ute i skateparken. Imorgon kommer förmodligen alla strålkastare och grejer plockas bort därifrån och från de övriga platser runt i stan som varit belysta. Tråkigt men skönt på samma gång.

Och så har de sista detaljerna i manuset till julmusikalen blivit klara. Är till och med riktigt nöjd med avslutningen.

Ni har väl sett Sagan om konungens återkomst? I slutet, efter alla krig, orcher och olika slags nära-döden-upplevelser som ringen orsakat hela världen och framför allt Frodo, frågar den lyckligt ovetande Bilbo om Frodo har kvar ringen som han fick. "Nej, jag tappade den" svarar Frodo, varpå Bilbo besviket suckar; "Synd!" Med den repliken hade filmen kunnat sluta. Nu är det några fler replikskiften efter den men det spelar ingen roll, det är en perfekt avslutningsline!

Det var något liknande jag var ute efter till julmusikalen. Sen i måndags har jag klurat på det och idag, med lite hjälp av andras idéer sitter nu slutrepliken som en smäck!

Jag vill presentera er för dessa grabbar:

Jag lärde känna dem i TC förra året och sedan september är de ute på något som de kallar Expedition Norrland. De tog en bil och drog upp till Treriksröset, sedan dess har de långsamt tagit sig söderut och på vägen stannar de i byar och församlingar för att uppmuntra och vara till hjälp.

På sin resedagbok beskriver de sin resa så här:

" Två unga kristna grabbar med gemensamt förflutet som teamare i Teen Challenge Sverige. I år bestämde de sig för att förverkliga visionen att gemensamt resa norrut genom Sverige tillsammans med Jesus. /.../ Sverige är ett stort och vackert land, mycket som är okänt för två enkla sydsvennar. Vi vill upp och kolla läget, i städer, byar och med alla de heliga i Norrland."

I resedagboken berättar de om möten med församlingar och människor, om Guds ledning på resan, om bön och fasta mm.

Att läsa om två unga kristna som bara ger sig iväg, utan löfte om försörjning, för att se vart vägen och Gud leder dem, är uppmuntrande och utmanande. Det känns lite som apostlagärningarna, visst gör det?!

Läs deras resedagbok här!

Alltså, jag måste bara säga att jag inte tycker att bibeln är så särskilt barnvänlig. Vilket den i och för sig aldrig gett sig ut för att vara...

Har suttit och jobbat med manuset till julmusikalen ikväll. Vi har kommit fram till en gullig ramberättelse om en skobutik i jultider som får besök av diverse lustigkurrar samtidigt som julevangeliet spelas upp vid sidan av. Det knepiga har nu kommit när vi ska få till slutet.

För berättelsen om Jesu födelse har ju inget slut. Den är en början på något mycket större och mycket mer spännande, nämligen Jesu liv och död. Men allt det kan vi inte få in i föreställningen. Dessutom ska det handla om julen och inte om påsken och dessutom så ska det vara barnvänligt. Nej, jag vet inte alls hur vi ska knyta ihop det på slutet utan att det blir mesigt...

Men för övrigt tycker jag att syskonen Hagenfors har gjort den bästa jullåten ever! (Jag tycker i alla fall att det är en jullåt.) "Han som kom ner" - den innefattar hela julberättelsen inklusive fortsättningen! Lyssna på den här!