För en tre-fyra år sen kom Runar Eldebo till min församling och pratade om kyrkan; gudstjänster och aktiviteter. Någon i åhörarskaran frågade vilka sorts aktiviteter som Runar ville se i kyrkan.

Han svarade med att berätta om en tjejgrupp som kommunen arrangerat och som hans dotter deltagit i. Den hade syftat till att bygga upp tonårstjejerna. Fem tillfällen hade de träffats och gjort olika saker tillsammans. En gång hade de åkt till badhuset och där hade fritidsledaren radat upp tjejerna på bassängkanten och tittat var och en i ögonen och sagt: "Du duger som du är!"

När jag hörde detta kände jag bara: "Åh! Det där vill jag göra!" Och samtidigt kom nästa tanke: "Men hur ska det gå till? Det går ju inte."

Förra året drog vi igång en tjejgrupp i kyrkan. Jag fattade ingenting. Hur skulle det gå till? Vad skulle vi göra? Men min teamkompis hade idéer så jag hakade på. Och det blev så väldans bra!

Idag hade vi andra träffen med Tjejsnack för den här terminen. I år satsar vi på att tjejerna inte bara ska höra bra grejer utan att de också göra något. De får välja på "läxor" att utföra till nästa Tjejsnack. Idag var temat vänskap, så de fick välja på uppdrag som: Red ut en konflikt som du har med en kompis, Hitta på något med någon som du inte brukar umgås med, Läs Matt. 7:12 varje dag, Välj en person som du uppmuntrar varje gång du träffar henne/honom osv.

Jag tror på att det är bra att vara konkret!

För övrigt har det fantastiska jippot, Ljus i Alingsås, gått mot sitt slut. Ikväll spelade vi dramat för sista gången ute i skateparken. Imorgon kommer förmodligen alla strålkastare och grejer plockas bort därifrån och från de övriga platser runt i stan som varit belysta. Tråkigt men skönt på samma gång.