På crossnet.se uppmuntras det för fullt. I små videoklipp får människor berätta om positiva händelser från 2009.

En kille berättar om hur segt han tyckte att det var i kyrkans ungdomsgrupp. Ungdomarna bara kom utan att verka veta varför. Han bad men det hände inte mycket. Då skällde han ut Gud och sa att "du får 40 dagar på dig att göra något" och sen sa han att han skulle fasta och be tills det hände något. Då insåg han vad han sagt, men han gjorde det. Redan efter en vecka började det hända saker. Sex personer kom till tro på en kväll och veckan efter, ytterligare sex.

Se klippet här.

En mening som han säger etsar sig fast: "Man var så frustrerad liksom." Och det är väl dit man måste komma. Om man tycker att något är fel, att något borde ändras, då hjälper det inte att bara gå och muttra om det och vara lite allmänt irriterad. När irritationen blir frustration och man faktiskt känner sig beredd att offra något (i detta fallet mat) då händer det saker! Då kan Gud verka. Och då är det Gud och inte ens egna taffliga ansträngningar som åstadkommer något.

För övrigt undrar jag om killen fastade sina 40 dagar ut eller om han slutade när han fick se resultat? Det förtäljer inte historien.