Det finns en kille i åttan som då och då pratar om Gud med oss. Han tar alltid upp det helt själv och appropå ingenting. Han är verkligen intresserad.
Han tycker att bibeln och kristendomen låter mest som en saga. Han är mer intresserad av buddism.
Oftast känner jag mig himla misslyckad efter ett samtal med honom. Det känns som att jag inte har några svar på frågorna. Eller som om jag uttryckt mig för gammaldags eller för flummigt. Jag tycker faktiskt att det är skitsvårt att prata om Gud med otroende.
Men samtidigt är det lite spännande. Under samtalet idag satt jag tex. och tänkte förundrat: "Händer det här verkligen mig? Är det på riktigt? Pratar jag om Gud med en okristen?"
Det hände verkligen mig. Och jag hade verkligen inga bra svar. Men det kanske inte gjorde så mycket?