Förresten. Killen som ledde ungdomsmötet ikväll bad så här:

Tack Gud för att du hör våra böner. Hjälp oss att höra dina svar.

Det tyckte jag var bra.

Faktum är att det inte var så svårt att glädja sig idag, Det spelar ingen roll hur trött jag är - teater är något av det bästa jag vet. Det, om något, ger adrenalinkickar! Så efter genrepet var jag speedad till tusen. Och det var nog tur eftersom jag fick kasta i mig middag, dusch och byta om för att hinna på ungdomsmöte i Missionskyrkan. Men där rann all energi av, när jag väl satt mig i bänken var det svårt att komma upp... ; )

Men trots det har jag inte lyckats somna än... *suck*

Imorse ville jag säga upp mig från livet. Eller i alla fall ta en paus. Jag är så sjukt trött och idag övar vi julmusikal hela dagen så man hinner knappt andas. Vid min micro-bön imorse (se första inlägget nedan) kom jag att tänka på bibelordet: Gläd er alltid i Herren, än en gång vill jag säga: Gläd er. "Typiskt" tänkte jag. "Varför kom jag på det bibelordet? Jag orkar inte vara glad idag." Men jag tror det var en hälsning från Gud. Så nu gläder jag mig för fullt, fast jag inte orkar.

Det blev en riktig "mormorslunch" med kokt potatis, karré, brunsås, gelé, kokta grönsaker och blåbärspaj till efterrätt. Mums!

Men absolut roligast var när denna 75-åriga kvinna skulle berätta om nåt tv-program och frågade om vi sett det. "Nej..." började vi. Varpå hon kvickt kommenterade: "Nej, ni ser förstås bara på porrkanalen." Och fortsatte obekymrat berätta. Vi höll på att dö av skratt!

Dagen är schemalagd till punkt och pricka från om tio minuter till midnatt, likadant ser det ut imorgon och på söndag - intensiv helg med andra ord!

Vi ska äta lunch hemma hos en dam i församlingen. Hon bor tydligen mitt ute i skogen och jag vet inte om vi hittar... Vi har fått låna en bil och E frågade om jag ville köra. "Hjälp!" tänkte jag, "när körde jag bil senast?" Tre veckor sen, kom jag fram till. Men det var en automat. Och det är drygt två månader sen jag körde en manualväxlad (det var den gången jag tankade diesel fast det skulle vara bensin...!) Men nu träffade jag på kvinnan som vi ska låna bilen av och hon frågade oroligt: "Har du kört automat nån gång...?"

Tack Gode Gud! sa jag.

De vill att jag ska lägga upp en bild på mig själv här till höger --->

Men man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Så jag tänkte att om jag först skriver tusen ord så kommer bilden sen. Eller nej, bilden kommer snart. 

Att vara kamratstödjare är som att gå till skolan och ha 3 timmars rast. Det är schysst! I början spelade vi oftast fotbollsspel eller gituar hero, för det är lättast att få kontakt med eleverna om man gör något med dem. För några veckor sen började vi ta med en kortlek och sätta oss vid ett bord i cafeterian och spela. Så snart det går förbi några kan man fråga: Vill ni va med? Och oftast vill de det. Så nu är det nästan det enda vi gör där: Spelar kort i drygt två timmar. Det blir mycket Skitgubbe, Bubblan, Fattiglapp och President, Damen, Stress, och Sjuan. 

Pizza är som allra godast när man är jättehungrig och inte orkar laga mat. Eller hur?! 

I lördags var det Radiosoffan i kyrkan. Det är ett ungdomsmöte av talk-show-modell. Och då hade de en tävling där jag vann ett presentkort på en av stans pizzerior. Det kom väl till pass idag när jag och E (min teamkollega. Eller vad ska jag kalla henne?) var trötta och hungriga efter eftermiddagens planeringsmöte och E dessutom hade bråttom till konfan. Annars brukar vi inte äta snabbmat så ofta. Vårt system är att en lagar mat och den andra diskar, och så varvar vi så varannan vecka. Och det brukar bli riktigt god mat. Men ibland orkar man inte, som sagt.

Nu ska jag sätta mig och skriva en lista på vad jag ska göra de kommande dagarna (jag är bra på listor!). Det har helt plötsligt blivit ganska mycket! Öva repliker inför julmusikalen, ordna tävlingar till julfesten, köpa in pizzor och piroger till ungdomsgården och förbereda bönegrupp är några av sakerna som är på G.

Det där med att ha en personlig andakt på morgonen är ju inte alltid så lätt. Hjärnan vill inte koncentrera sig på så mycket mer än frukost eller så är den redan igång med att planera dagens aktiviteter. Att fokusera på Gud tycks omöjligt. Så har det varit större delen av mitt kristna liv i alla fall. Men sen augusti när jag flyttade hit till Alingsås och började som teamare har det blivit mycket bättre. Förmodligen för att jag så mycket mer är beroende av Gud i allt det jag gör än vad jag varit tidigare. Men fortfarande kommer de där dagarna när det inte går. Och du, liksom jag, har väl hört den där undervisningen om att några få fokuserade minuter är bättre än en okoncentrerad halvtimme. Men ärligt talat, det finns dagar när det inte ens går med några minuter för mig.

Men imorse kom jag på det! Världens bästa idé! (Jag känner mig typ som Einstein)

Jag äter gröt till frukost (-nyttigt som bara den!). Och den gör jag i micron. Så imorse satte jag in gröttallriken, satte på 3 minuter och slog mig ner på den lilla pallen i köket och bad intensivt tills det plingade. Och det funkade! Full koncentration på Gud i tre minuter! Det blev nästan som en liten tävling: hur många hinner jag be för innan det plingar? Så nu fixar jag att be även de segaste morgnarna. Nästa projekt blir att få till bibelläsningen oxå. Har du några tips?

Och, by the way, välkommen till min blogg!