Blev avtackad med tårta och allt igår. De var så tacksamma över att jag hade kunnat hoppa in med så kort varsel och att det hade gått så bra. Och jag är ju bara tacksam över att jag överhuvudtaget fick ett jobb! Tänk så bra det blir när Gud har ett finger med i spelet!

Och nu ska jag dra iväg på läger! Så här på bloggen blir det tyst i en vecka eller så...

Det är på Vinden man hittar de roligaste grejerna. Så är det bara!

Följande skylt hänger på lagret, på avdelningen där man gör i ordning lampor för försäljning. Den vittnar om en svunnen tid:

Den lilla texten lyder: "Begagnandet af Elekticitet för belysningsändamål är icke fördärfvligt för helsan, icke heller utöfar det skadligt inflytande på sofvandet."

Och det var just på lampavdelningen som jag idag gjorde ett fantastiskt fynd. Visst är den läcker?!

I en andaktsbok skriver Max Lucado följande:

"En del har förgäves försökt att ha en stilla stund varje dag. Andra har svårt att koncentrera sig. Och alla är vi strängt upptagna. I stället för att ta oss tid med Gud och lyssna efter hans röst låter vi andra göra det, och sedan drar vi nytta av deras erfarenheter. Låter dem tala om vad Gud vill. Det är väl därför vi avlönar pastorer och präster?

Har du den inställningen, har du andrahandsandlighet i stället för förstahandsandlighet, vill jag utmana dig med denna tanke: Gör du på samma sätt med andra delar av livet?

Du gör ju inte så med semestrarna. Eller med kärlekslivet. Du låter väl inte någon annan äta åt dig? Det finns vissa saker som ingen kan göra åt dig.

En av dem är att ägna tid åt Gud."

Det kan vara särskilt lätt att glömma bort Gud under sommaren har jag märkt. Man gör annat än i vanliga fall och rutiner faller bort. I och för sig kan man livnära sig på konferenser, festivaler och läger en hel sommar. Men det är ju faktiskt inte samma sak som den egna, personliga tiden med Gud.

En tjej frågade mig i våras: "Är det dåligt att man går på en massa konferenser och litar på allt de säger och inte tänker själv?" Det enkla svaret är: Ja. Och det handlar inte bara om att man inte tänker själv utan också om det som Lucado skriver om här ovan: Andrahandsandlighet. Mitt andliga liv byggs på andra personers upplevelser av och tankar om Gud. Men Gud vill ju tala till mig. Personligt.

Själv har jag denna sommar kört på min micro-bön (som jag skrev om här). Det är tre ynka minuter. Men jag har märkt att det är skillnad på de dagarna när jag gör det och på dem som jag glömmer bort det. Man sätter liksom fokus för resten av dagen. Men jag utmanar mig själv att ta ytterligare en stund med Gud varje dag, oftast blir det på kvällen. Det blir inte alltid av, men jag jobbar på det.

Igår var jag på möhippa för min före detta teamkompis E som gifter sig om tre veckor. Det blev bland annat afrikansk dans på Maxi. Så nu kan jag bocka av ännu en punkt på min att-göra-innan-jag-dör-lista.

De tre draman jag ska skriva till lägret har jag också kommit igång med. Just nu klurar jag över det som ska handla om den Helige Ande. Hur ska man skriva om honom på ett kul och lättförståeligt sätt??

För övrigt är det skojigt att skriva för barn. Jag använder sån där klant-humor rätt mycket. När folk tappar och missförstår saker. Det brukar ju barn tycka är kul. Och jag med!

Imorgon påbörjas sista jobbveckan. (Hurra!) Det har absolut varit ett bra jobb men nu börjar jag bli lite less och längtar efter ledighet.

Och lön.

...borde jag ha pluggat repliker ikväll. Repliker ur två teaterföreställningar som ska framföras på Frizon. Den ena har jag varit med i tidigare så det är bara repetition. Men den andra kan jag inte alls.

Egentligen borde jag ha skrivit manus ikväll. Manus till tre draman som ska framföras på barnmötena på det läger jag ska på om knappt två veckor. Egentligen borde de ha blivit klara igår.

Egentligen borde jag i ett annat liv vara en hyllad skådespelerska, manusförfattare och regissör.

Haha! Nej, jag skojar. Jag börjar balla ur. Dags att sova snart?!

Hörde en låt som gick typ så här:

Gå med mig Jesus

Följ mig på min väg

Var ljuset på min stig

Hur var det nu?

Var det lärjungarna som sa till Jesus: "Kom och följ oss"? Eller var det Jesus som sa till lärjungarna: "Kom och följ mig"?

Igår var det premiär för pannkakskyrkan här i Alingsås. (Pannkakskyrkan är något som startade i Uppsala för några år sen och nu sprider sig över landet, kolla in www.pannkakskyrkan.se)

Det ställdes upp en grill och en musikanläggning vid skateparken, för där brukar det ju hänga en del ungdomar. Tyvärr hade det regnat hela dagen så det var bara ett gäng på fem pers där förutom vi från kyrkan. Men i det gänget satt en kille som jag känner från skolan där jag är kamratstödjare så han hälsade på mig och sen hängde jag med det gänget hela kvällen. När det blev lite mörkare ville de gå in i kyrkan så då gick vi dit och spelade UNO några timmar. Det var kul. De var sköna.

Idag ska jag kanske hinna städa. Och tvätta. Och spela lite fotboll.

Jag har börjat läsa Magnus Malms senaste bok, Ett hjärta större än världen: att följa Jesus enligt bergspredikan.

Jag älskar titeln!

På bibelskolan hade vi några lektioner om bergspredikan (Matt 5-7). Jag trodde att bergspredikan handlar om regler. Jesus säger ju själv att han kommit för att skärpa buden - det måste handla om att leva perfekta liv, om att göra allt rätt, tänkte jag. Men under lektionens gång fattade jag att jag missförstått totalt. Det handlar om mitt hjärta och inte om mina yttre handlingar. Det blev en sån aha-upplevelse för mig så jag ritade med blyerts stora hjärtan i min bibel över de sidorna med bergspredikan för att jag alltid ska komma ihåg det när jag läser där.

Och därför blev jag så nyfiken på den här boken som handlar om bergspredikan och har ordet "hjärta" med i titeln. Den måste vara bra!

Jag återkommer när jag läst mer.

Det har varit party i väskavdelningen!

Vi hade fått in så ruskigt många väskor och någon klagade på att det såldes för dåligt. Jag tog det genast som min mission att ändra på det! Grävde i bingen med inkommande och jublade över skatter som söta gamla handväskor och tantigt blommiga axelremsväskor och suckade djupt över det plastiga, tråkiga och trasiga som också fanns där.

Men jag hivade ut ett gäng på hyllorna. Ställde upp dem lite konstnärligt och satte billiga priser.

Och visst gick de åt! En efter en. Också den där förskräckligt fula som jag tänkte att ingen skulle vilja ha hittade en ny ägare. Inom mig gjorde jag ett litet glädjeskutt för varje väska som lämnade hyllan.

Men tro inte att bingen med inkommet blivit tom. Sällan! Det finns nytt att ställa fram varenda dag!

Det råder Michael Jackson-hysteri i världen.

En kompis har spelat en av hans låtar om och om och om igen. Har hört den förr men aldrig tänkt på vilken otroligt bra text det är.

Lyssna:

Här blev det visst en veckas bloggpaus. Helt oplanerat. Förra veckan blev det rätt mycket med jobb och besök av en vän och några familjemedlemmar. Dessutom var det ju så fint väder så jag kände ingen längtan efter att sitta någon längre stund på det bastuvarma kontoret i kyrkan.

Så kan det bli! Men nu är det en ny vecka.

Idag skurade jag den enorma golvytan på Vinden. Det tog några timmar. Någon kommenterade på skoj att det var ju lustigt att jag som "chef" (det är en väldigt inofficiell titel på mina arbetsuppgifter) gjorde ett sånt skitjobb. Det borde jag ha kunnat delegera till någon annan.

Ja visst. I den här världens ögon är väl en chef/ledare den som sitter på ett kontor och vänder papper och tjänar 411 gånger mer än övriga arbetare i företaget (gäller de 500 största företagen i USA i alla fall). Men det är knappast Jesu bild av ledarskap.

Joh 13:12-15

När han (Jesus) hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sa han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga at tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort med er."

Matt 20:26

Men den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er ska vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för at tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

När jag gick bibelskolan i Pingst Jönköping hjälpte jag till som scenarbetare under deras julkonserter. När den sista föreställningen genomförts var det dags att rigga ner alltihop. Då drog församlingens förestånadare och en annan pastor på sig blåställen och hjälpte till att snurra kablar och bära scendelar, sida vid sida med oss andra.

Det kallar jag sant ledarskap!