Bajamajor må vara praktiska, men de är inte roliga. Inte i dessa sammanhang. Men man överlever, i synnerhet om man har eget dasspapper med sig. Inne på området har de ett nytt system med bajamajor, med värdar som hela tiden släpper in folk, städar, fyller på papper och kollar att allt går lugnt till. Världens bästa! Hur ofta får man dörren till dass upphållen av stiliga unga män? Eloge.

Efter Thåström igår var Kent det roliga. Vilken show. Inte riktigt samma närvaro som Jönköping tidigare i år, men helt otroligt tajt. Både ljud och bild samverkade för det bästa. Flera äldre låtar spelades. "Blåjeans"! Mycket bra. Och min personliga favorit "Om du var här". Knökafullt var det, men jag lyckades ändå avancera nästan längst fram på vänstra flanken. Full body experience.

Jag är värdelös på att komma ihåg låttexter - det är fett ovärt, som mellansvenska fjortisar säger. Man har fullt av energi och kärlek i kroppen och kan för sitt live inte komma på hur texterna går. Surast är det med band man faktiskt gillar stenhårt, och ändå inte minns ett ord av. Värst är detta uppleva detta med folk runtomkring som kan varenda bisats baklänges. Men sånt är livet, inte allltid helt rättvist.

Apropå torrschampo, som en kommentatör frågade om. Nja, det är inte min grej, egentligen. Hittade en billig burk på Kicks, för 19.90, vilket var anledningen att jag köpte. Märket var Lee Strobels, tänkte jag säga, men det är nog en kristen författare det. Det börjar på Lee i alla fall, är rosa och funkar som mjäll på burk. Så jag är glad att vi har tillgång till vattendisch i en kyrka. Najs.

Sen hamnade jag i samspråk med en popstjärna, off duty, så att säga. Så det ska jag berätta för mina barnbarn, när den tiden kommer. Nu - ut på stan, och vänta på Woven Hand!

Kramis bananis. /Pia