Åååå, det är så himla synd om oss kristna. Och speciellt synd är det om stackars lilla snutte-plutte-mig som är frikyrklig i dessa tider av Knutbyfrossa, när dramat spelas upp både på bio och på teater. Alla vanliga korkade svenskar kommer ju åter tro att vi är likadana som de i Knutby. Att vi är lika freaky, skjuter folk på löpande band.

Jamenvisst. Och jag säger TACK KNUTBY, tack filmskaparna, tack alla som vispar runt i den här soppan igen!

I tider då kristen tro anses skittråkig och väääldigt långt borta för de alldra flesta får jag plötsligt åter telefonsamtal från mina icke kristna vänner som vill gå på bio med sin "christ church-polare". Varför? För att jag är expert! Vad vill de snacka om efteråt? Dah, vad tror du? Frikyrkan, så klart!

Allvarligt talat. Bättre läge att berätta om hur det egentligen ligger till i våra församlingar får vi inte.