I söndags så var jag och Kristin som vanligt i kyrkan vilket var trevligt. Jag brukar tycka om att höra vår pastor predika och denna dag var inget undantag. Predikan handlade om ensamhet och hur man mår bra av att få vara det ibland om man vill vara det men hur man mår dåligt av att vara det om man måste vara det. Vi som kristna behöver dra oss undan för att tillbringa tid med Gud, till och med Jesus gjorde ju det. Som jag ser det så är det här vi bygger grunden för allt annat vi gör. Utan en regelbunden personlig andakt så blir tron tung att bära, för det är just att bära tron själv man måste göra om man inte bygger ifrån grunden. Ger man sig totalt till Gud och låter honom förvandla oss så blir tron starkare och Gud bär oss men om vi försöker på egen hand så sjunker vi, precis som Petrus på vattnet...