Under Påskdagen predikade jag i Korskyrkan i Borås och här följer denna predikan i textformat:
Inledning
Efter andra världskriget kom en man vid namn Konrad Adenauer att inta posten som borgmästare i den västtyska staden Köln, denne kom sedan även att bli förbundskansler för Västtyskland. Han inbjöd kort efter krigets slut den amerikanske evangelisten Billy Graham till Köln. Under ett av dessa två herrars möten på Adenauers kontor frågade han om Billy verkligen trodde att Jesus uppstått ifrån de döda. Billy svarade: Om jag inte trodde på uppståndelsen så skulle jag inte ha något evangelium att predika. Adenauer reste sig ur sin stol, tittade ut genom fönstret över hans stad som låg i ruiner efter det våldsamma kriget och sa: Utanför Jesus uppståndelse finner jag inget hopp för mänskligheten.
1 Kor 15:14
(Bibel 2000) - Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.
(Amplified Bible) – And if Christ has not risen, then our preaching is in vain [it amounts to nothing] and your faith is devoid of truth and is fruitless (without effect, empty, imaginary, and unfounded).
Vi har samlats till påskgudstjänst här idag för att tillsammans upphöja Kristus med speciellt fokus på Hans uppståndelse. Som predikant här idag känner jag att det är viktigt att förklara varför jag, likt Konrad Adenauer, inte finner något hopp för mänskligheten utanför Jesus Kristus uppståndelse och varför jag likt Paulus och Billy Graham tror att utan uppståndelsen så är det kristna evangeliet tomt, meningslöst och utan effekt. För att göra detta ska jag efter bästa förmåga beskriva omständigheterna kring uppståndelsen och dess betydelse för mänskligheten.
Uppståndelsen
För att beskriva detta inleder jag i Johannesevangeliets prolog:
Joh 1:1-18
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig." Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.
Johannesevangeliet är inte menat att i kronologisk ordning återge Jesus liv, det är istället skrivet i ljuset av det som hade skett kring och genom Jesus för att påvisa att Jesus är Guds son och att alla som tror på Honom vinner evigt liv. Det förefaller tydligt att Johannes inleder sitt evangelium med vad som skulle kunna kallas hans slutsats om vem Jesus är och betydelsen av det Han gjorde. Dessa fantastiska verser skulle antagligen kunna ge upphov till hundratals olika budskap att predika men det vi är ute efter nu är att belysa uppståndelsen, varför den var nödvändig och konsekvenserna av den.
Grundläggande för förståelsen om vem Jesus är måste vara att Han är Gud. Han identifieras av Johannes som skaparen av allting som finns till och ur vilken liv utgår. Johannes likställer med andra ord Jesus med Jahve - Abraham, Isak och Jakobs Gud. Det mörka har försökt släcka livet i Jesus men inte lyckats. Han kom till världen som en människa och han kom till sina egna, han kom till Israels folk, men de tog inte emot honom. Nu har han gett alla som tar emot honom rätten att bli Guds barn, barn till den som är fylld av nåd och sanning. Ingen människa har någonsin sett Gud men Jesus som samtidigt är sann människa och sann Gud har förklarat honom för oss.
Jesus, sann Gud och sann människa
Jesus gudomliga och samtidigt mänskliga natur är oerhört viktig för hur vi ska förstå konsekvenserna av att Han uppstod ifrån de döda. Det var inte just det att vem som helst uppstod ifrån de döda som ledde till syndernas förlåtelse, folk hade ju uppstått före det att Jesus gjorde det utan att de en gång för alla besegrat döden och vunnit seger över mörkret (exempelvis kan vi läsa om att Lazarus uppstår i Joh 11). Det var faktumet att det var Jesus, sann människa och sann Gud, som gjorde att en sådan seger var möjlig.
Johannes beskriver att Ordet, den gudomliga Jesus, blev människa och bodde bland oss, detta förtydligas ytterligare bland annat av Paulus i Filipperbrevets andra kapitel:
Fil 2:6-11
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.
För att få klarhet i varför Jesus valde att inte vaka över sin jämlikhet med Gud och antog en tjänares gestalt vänder vi oss nu mot Hebreerbrevets nionde kapitel vilket inleds med en förklaring av det gamla testamentets offerregler och beskriver hur dessa involverade templet i Jerusalem. I detta kapitel refereras det till det allra heligaste i templet och förbudet att gå in dit, endast en gång per år fick den översteprästen lov att gå in i det allra heligaste (3 Mos 16).
Heb 9:7-8
I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder. Därmed visar den heliga anden att vägen in i helgedomen inte ligger öppen så länge det främre rummet ännu består.
Denna regel var designad, som en liknelse, av Guds Ande: Vägen in i det allra heligaste, in till Guds närvaro, kunde inte avslöjas så länge som det första templet stod kvar och det första tabernaklet fortfarande tjänade sitt syfte. Den vägen kunde endast avslöjas efter det att templet rivits ner av Jesus Kristus, som blev den högste prästen och passerade genom det bättre och mer perfekta tabernaklet vilket var Hans kropp. I kraft av Hans eget blod kunde Han vinna evig frälsning för mänskligheten.
Heb 9:12
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.
Hebreerbrevet 9:11 tar för givet att Jesus kropp identifieras med ett slags tabernakel, ett instrument för offer - uppenbarligen eftersom evangelierna talar om att Jesus offrar sin kropp och sitt blod när Han instituerar Herrens måltid och Johannes evangeliets förklaring att Jesus kropp är det templet Han skulle bygga upp på tre dagar efter att det rivits ner (Joh 2:19-21). I Hebreerbrevet är templet i Jerusalem ersatt av en rent ideologisk konstruktion och den sanna översteprästen har stigit in en gång för alla i det allra heligaste så att inga fler offer vare sig är nödvändiga eller lämpliga.
Jesus uppfyller alltså den tjänst som översteprästen innehade och han gör det som en del av mänskligheten för mänskligheten. Eftersom Jesus var sann människa hade Han rätten att handla för oss människor inför Gud. Jesus Kristus mänsklighet var nödvändig för att han skulle kunna medla som präst för vår skull inför Fadern.
Heb 5:1
Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. (se även: Heb 2:7-17; 4:15; 10:5-9)
Jesus mänskliga natur var alltså nödvändig för att han skulle ha rätten att ta på sig mänsklighetens synd. Ytterligare en nödvändig aspekt för att Jesus skulle kunna tjäna för detta syfte var att Han själv var fri ifrån synd vilket Han också var. 1 Pet 2:22 säger: Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun och 1 Joh 3:5 står det: Ni vet att han har uppenbarat sig för att ta bort synderna och att någon synd inte finns hos honom. Ytterligare ett exempel är Heb 4:15 där det står: Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Ingen människa kan leva utan synd. Rom 3:23 säger: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud och slutsatsen vi kan dra är den att Jesus inte själv kan ha varit fullt ut människa och inte Gud, hade Jesus inte varit gudomlig hade Han inte kunnat leva utan synd.
Åt dem som tar emot Jesus ges rätten att bli Guds barn
I Joh 1:11-12 kunde vi läsa: Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn. Gud hade sedan tidens början haft för avsikt att ställa världens problem till rätta och detta skulle ske vid ett fantastiskt ögonblick. Gud utvalde Israels folk som det folk ur vilket en räddare skulle framträda och befria världen ifrån mörkret som härskade över den. Genom Israels historia kan vi utskilja ett antal förbund mellan folket och Gud. Grundläggande om flera av dessa förbund kan sägas att de innebar att om folket levde i enighet med Guds lag som de mottagit på berget Sinai så skulle Gud välsigna dem men om man valde att inte följa lagen så skulle effekten bli den motsatta. Efter det att Moses lett folket ut ur Egypten och Jusua tagit över ledarskapet och fört dem in i det förlovade landet följer århundraden av svek från folkets sida gentemot Gud. Gud låter dem dock på olika sätt bli återupprättade men generellt kan man säga att synden hos folket blir värre och värre med tiden trots Guds ingripanden. Till slut så verkar det dock uppenbart att Gud har lämnat folket. De befinner sig på 500talet f. Kr i fångenskap i Babylon och templet - Guds boning på jorden - är förstört. Efter att man fått tillåtelse att återvända till det heliga landet så fanns det en förväntan att man nu återigen skulle kunna bygga upp relationen med Gud och för att detta skulle kunna ske behövde man naturligtvis återuppbygga templet, något som man också gjorde. Trots att fångenskapen i Babylon var över och att man hade återuppbyggt templet i det heliga landet föreföll de som att man fortfarande befann sig i fångenskap, men nu inte i en geografisk sådan utan snarare i en andlig fångenskap. För det första så infriades inte förväntningarna på det nya templet och för det andra så hade man inte själva kontrollen över det heliga landet trots att man befann sig i det.
Det fanns dock en förhoppning på att detta skulle förändras. De böcker som skrevs under och efter fångenskapen i Babylon talar ofta om Jahves återkomst till Sion, speciellt kan vi läsa om detta i Jes kap 40-55. En annan utav dem som skriver om återkomsten är Haggaj. Denne insåg att det tempel som byggts efter fångenskapen inte infriade förväntningarna men han fick i en vision se hur Jahve trots allt återvände till en ännu ståtligare byggnad.
Det fanns hos många av judarna en förväntan på att Israels problem skulle lösas av den de kallade Messias, denne trodde man skulle återuppbygga templet, vinna frihet åt Israel och detta så att Gud återigen kunde uppfylla templet och leva med sitt folk.
När så Jesus kom till judarna, Hans eget folk, så kände de inte igen honom. Många av dem förväntade sig att Messias med militära medel skulle besegra Rom och vinna frihet åt Israel men Jesus förkunnade att Guds rike är nära genom att bland annat uppmana folket att vända andra kinden till, gå en extra mil och älska din fiende (Matt 5). Dessa uppmaningar och många fler kan ses som direkta uppmaningar att inte använda våld mot Rom vilket alltså många förväntade sig att Messias skulle göra. Ytterligare exempel på en sådan uppmaning ifrån Jesus finner vi i Matt 22:17-21 där Jesus svarar på frågan om det är rätt att betala skatt till kejsaren:
Matt 22:19-21
Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" - "Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."
Jesus kom inte till världen för att på bekostnad utav andra folk ge Israel upprättelse utan för att på sin egen bekostnad ge upprättelse åt alla folk. Genom den seger Jesus vann över döden omdefinierades begreppet ”Guds folk” från att innefatta Israel till att innefatta alla dem som väljer att tillhöra Jesus genom att tro på Honom. Jesus kom till folket Israel men Hans kallelse var hela mänskligheten, genom uppståndelsen öppnade Jesus vägen för alla folk in till det allra heligaste, in till Fadern. Jesus säger: Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Kejsarens bild fanns på myntet men Guds bild finns på oss som är skapade i Hans avbild, Jesus uppmanar oss därför att ge oss själva till Gud!
De stora välsignelser som exilens slut innebar; Jahves återkomst och templets återuppbyggnad blev verklighet genom Jesus död och uppståndelse. Jesus fest med lärjungarna i den övre salen innan korsfästelsen symboliserade befrielse, uttåg, förbund och förlåtelse. Jesus fullbordar med andra ord det förbund Jahve slöt med Israel vid berget Sinai. Gud hade utvalt Israel som det folk ur vilket världens Frälsare skulle komma, nu hade Han kommit och genom Honom inrättades Guds rike i världen.
Jesus har förklarat Gud
Vem var Shakespeare? Genom att läsa denne gigants verk så lär vi känna de karaktärer han uppdiktat men vi lär inte känna Shakespeare själv. Eftersom de karaktärer han skriver om inte finns i verkligheten och världen han beskriver endast finns i hans fantasi så kan vi inte räkna med att Shakespeare själv blir avslöjad i hans texter. Hade Shakespeare velat förklara vem han själv var genom de fiktiva texter han skrev hade den enda möjligheten varit att skriva in sin egen person i någon av dem. Hade han gjort det så hade vi fått författaren bakom livet i texterna beskriven för oss. Shakespeare skrev aldrig in sig själv i sina berättelser men det gjorde Gud när han sände sin Son till vår värld. Jesus har förklarat Gud för oss genom att Han som ju är den osedde Guden kom till vår värld. Det finns otaliga egenskaper hos Gud som avslöjas genom det Jesus gjorde på jorden men idag ska jag enbart nämna en sådan, nämligen att Gud älskar oss människor.
Joh 3:14-16
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Slutord
Uppståndelsen är det mest centrala i den kristna tron. Hela det Gamla Testamentet pekar fram emot den och hela det Nya Testamentet behandlar konsekvenserna av den. Utan uppståndelsen så hade kristendomen inte existerat. Utan uppståndelsen så är förkunnelsen tom, falsk och meningslös. Utan uppståndelsen så finns det, som Konrad Adenauer så vist sade, inget hopp för mänskligheten. Utan uppståndelsen så finns det ingen väg tillbaka för oss till Gud. Men Jesus Kristus, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, uppstod på den tredje dagen och vann på så vis seger över döden och evigt liv åt alla som med sin mun bekänner att Han är herre, och i sitt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Fadern sände Sonen för att återupprätta det som gått förlorat när människan vände sig mot Gud och synden kom in i världen. Sonen har uppenbarat Fadern och tydligt är att Faderns gränslösa kärlek till sin skapelse blivit synlig genom Sonen.
Ef 1:17-23
Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror - samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.
Vad kan då vi som är delar av Kristus kyrka göra, om inte berätta om den sanning vi funnit i Kristus för andra människor så att också de kan komma till tro?