Josef Gustafsson, predikan 6 november 2009 i Pingstkyrkan, Borås

När jag möter människor i min vardag hamnar jag ofta i diskussioner kring Guds existens och i de allra flesta sådana samtal, för att inte säga alla, dyker en och samma fråga upp; frågan om ondskan. C.S. Lewis skrev att Problemet med ondskan är ateismens mest potenta vapen mot kristendomen och jag är villig att hålla med honom. Inte för att jag själv brottats speciellt mycket med frågan i mitt liv utan för att jag märkt i vilken utsträckning andra människor ser ondskan som ett bevis mot Guds existens. Detta problem för den kristna tron, för det är ett problem, kan givetvis formuleras på olika sätt men generellt kan man beskriva det som följer.

Gud är allvetande och känner därför till att ondskan existerar. Om Gud tillåter ondska och lidande att fortgå för att han inte kan stoppa det så kan Gud vara god men inte allsmäktig. Om Gud tillåter ondska och lidande att fortgå för att han väljer att inte stoppa det trots att han kan, då kan Gud vara allsmäktig men inte god. Oavsett vilket alternativ man väljer så kan inte den allvetande, goda, allsmäktiga guden vilken Bibeln beskriver existera.

Ondskan i sig är problematisk, så är också försöken att förklara varför ondska existerar. Problemet som jag beskrivit ovan är emellertid problematiskt i sig självt. Anledningen är att detta argument mot Guds existens utgår ifrån åtminstone två falska premisser. Den första av dessa är att personen ifråga förutsätter att godhet och ondska kan existera oberoende av Gud. Den andra är att denne placerar sig själv som universums mittpunkt ifråga om vad som är gott och vad som är ont. Dessa två premisser är nära sammanlänkade och skulle egentligen kunna ses som två delar av samma dilemma men jag väljer att skilja dem åt för att försöka vara tydlig i den mån det är möjlig. Låt oss ta problemen i tur och ordning.

Argumentet är menat att förneka Guds existens och det primära verktyget för att göra så är som ni förstår ondskan. Problemet med detta resonemang uppstår när man ser på det ur följande perspektiv. Förutsatt att ondska existerar så existerar också godhet. Om ondska och godhet existerar implicerar det även att en objektiv moralisk lag existerar för hur skulle man utan en skiljelinje kunna separera ont från gott? Slutligen följer att en objektiv moralisk lag endast är möjlig om denna lag är given. Men det är just givaren av den moraliska lagen som argumentet försöker motbevisa. På så vis självupplöser argumentet sig självt. Konsekvensen som följer är att ondska endast kan existera om Gud existerar. Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij uttryckte konsekvensen av detta som följer: Om Gud inte existerar är allting tillåtet. Jag håller med Dostojevskij; finns inte Gud så finns det inte heller någonting som är ont och således borde allting vara tillåtet. Detta betyder inte, och märk detta väl, att man inte skulle kunna ha en känsla att någonting är ont eller fel. Men det är just bara en personlig känsla, ingenting mer. Och på vilket sätt skulle en människa då kunna hävda att den egna känslan är mer värd än någon annans känsla? Det finns ju inga argument för att någonting är mer gott att göra än någonting annat om det inte finns en skiljelinje att utgå ifrån. Ser vi till företeelser som vi människor vanligtvis skulle beskriva som onda så borde de rimligtvis vara lika accepterade som de företeelser vi ser som goda. I vissa fall skulle faktiskt företeelser som vi i regel uppfattar som onda egentligen uppmuntras om Gud inte finns, våld mot de sämst anpassade är möjligtvis ett sådant exempel. För hur skulle någon kunna argumentera för att det naturliga våldet är onaturligt, det var ju genom våld vi kom att hamna här om ateisten har rätt, givet att denne accepterar evolutionsteorin. Jag vill vara tydlig här och förklara att jag inte anser att ateister per definition tycker att våld mot dåligt anpassade är rätt. Vad jag vill säga är att ur mitt perspektiv så är den etiska konsekvensen av ateism att det inte existerar någon objektiv etik och således kan man inte prata om rätt och fel i någon objektiv mening. Det naturliga skulle i så fall rimligtvis vara att följa naturens gång vilket hos de flesta ateister skulle innebära det naturliga urvalet. Dr. Martin Luther King beskrev denna problematik enligt följande: Utan en gudomlig lag är det omöjligt att kritisera en mänsklig lag. Med andra ord så kan inte mänskliga lagar som förtrycker svaga människor kritiseras på goda grunder om inte Gud existerar och om inte han gett oss en gudomlig moralisk lag att följa. Jag skulle här kunna fortsätta med att förklara varför jag inte tror att ateister faktiskt tycker att exempelvis förtryck är en god eller möjligtvis neutral handling men jag väljer att inte göra det utan går istället vidare . Men försök att inte missförstå mig, det enda jag menar är att den logiska följden av en ateistisk världsbild är att ondska och objektiv moral inte existerar och att det får konsekvenser som få är villiga att acceptera.

Ser vi nu till det givna resonemanget förefaller det klart att om ondska och godhet går att urskilja så är det så på grund av att Gud gett oss en moralisk lag vilken skiljer gott från ont. Detta leder oss till den andra av de två falska premisser som jag menar att vi påträffar i det ursprungliga argumentet mot Guds existens, nämligen att människan som yttrar argumentet placerar sig i universums centrum i fråga om gott och ont. Märk hur denna människa menar sig själv kunna avgöra gott från ont, hur hon så att säga plockar bort Gud ur ekvationen och placerar sig själv på hans plats. Som jag beskrev tidigare finns det inte utrymme för kritik av andras moraliska uppfattningar om inte Gud existerar, men den som vill hävda det givna argumentet mot Guds existens menar sig själv kunna sätta sig på Guds stol och explicit eller implicit kritisera alla oliktänkandes uppfattningar, så även Guds. Personen menar ju att Gud, om han existerar, inte kan vara god om han tillåter ondska trots att han i sin allmakt kan förhindra den. Med andra ord menar sig den argumenterande personen kunna inta Guds plats och sedan hävda att Gud är ond, samme Gud som är förutsättningen för att ondska och godhet ska kunna urskiljas. Med denna bakgrund menar jag att den ende som skulle kunna hävda det givna argumentet är Gud själv, men eftersom Gud bestämt uppenbarar att han är god och allsmäktig borde rimligtvis ingen acceptera eller hävda argumentet.

Ondska är problematiskt för kristendomen att förklara, men ondska är ett än större problem för den som inte tror på Guds existens, detta eftersom denne måste förneka ondskans existens. Det finns givetvis de som nu skulle säga att en objektiv moralisk lag inte existerar för att kunna fortsätta hävda att Gud inte existerar, men genom att göra så faller det ursprungliga argumentet och denne måste rimligtvis luta sig mot andra argument. Ett annat problem denna person måste hantera är att förklara hur det är objektiv rätt att förneka att en objektiv moralisk lag existerar.

Om vi förutsätter att jag har rätt i det jag nu beskrivit så återstår ändå en del frågor. Rimligtvis så kan vi undra varför Gud tillät ondskan att göra entré i världen och varför han inte bara omedelbart utraderar den. Den vanligaste förklaringen jag hört är följande; Gud skapade människan till sin egen avbild med förmågan att älska sin Skapare. För att kärlek ska vara möjlig förutsätter det fri vilja för vad är kärlek om det inte föreligger ett val att älska eller att inte älska? Den fria viljan Gud gav åt människan implicerar möjligheten att välja fel, vilket också människan gjorde och ondskan är en konsekvens av det valet. Ansvaret för ondskans inträde är med andra ord människans och inte Guds vilket även framgår i Rom 5:12. Jag tror att denna förklaring innehåller en hel del sanning men den löser inte all problematik kring ondskan. Personligen tror jag inte att vi kan förstå detta fullt ut och helt enkelt måste säga att vi inte vet. Att ondskan skulle vara ett argument mot den kristna tron accepterar jag emellertid inte vilket jag ju nu försökt beskriva, därmed inte sagt att jag inte kan förstå att människor känner så. Vi drabbas ju alla, mer eller mindre, av ondska och det är rimligt att man som ett resultat av sitt eget eller iakttagandet av andras lidande ifrågasätter om det verkligen kan finnas en god och kärleksfull Gud. Min uppfattning är att detta ifrågasättande inte lutar sig mot logiska, rationella argument utan snarare grundar sig på känslor. Således tror jag inte att logiska förklaringar är den rätta vägen att gå när vi bemöter människor som lider. Notera detta noga för jag vill inte att någon läser ovanstående och försöker sig på att argumentera bort lidande personers problem. Jag tror att ett sådant beteende snarare kan skada än bygga upp och istället bör vi behandla de som lider med kärlek.

Jag tror att Gud är god och kärleksfull och jag tror att Gud hatar ondskan. Gud tillåter ändå ondska men det betyder inte att det är Gud som utför onda handlingar mot oss, det innebär dock att han inte genom sin allmakt förhindrar all ondska. Som jag beskrev så tror jag inte att vi fullt ut kan förstå varför, vad vi däremot kan förstå är att det inte är för att Gud inte älskar oss människor. Ytterligare en vetskap vi kan bära med oss är att ondska och lidande en dag ska utplånas för att Jesus besegrat den. Jesus gärning på korset var Guds sätt att göra slut på lidandet och vi kan bara förutsätta att Gud i sin godhet fortfarande tillåter ondskan att existera för en tid på grund av att det är vad som är bäst för oss människor.

Joh 16:33

Jesus talar till lärjungarna; … I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Upp 21:1-7

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet finns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han ska bo bland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”

En dag kommer lidandet vara över och Gud kommer att torka människans tårar. Men just nu lever vi i en värld där ondska och lidande är närvarande och vårt ansvar som kristna är att kämpa mot detta. Det finns ingen ursäkt som är god nog att ignorera de som lider.

Matt 25:31- 46

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ”Kom, ni som fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig”. Då kommer de rättfärdiga att fråga: ”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?” Kungen skall svara dem: ”Sannerligen vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig men ni gav mig inget att äta, jag var törstig men ni gav mig inget att dricka …

Ska man leva ett uppoffrande liv för att bli en kristen? Absolut inte! Men om man tar emot Jesus och blir en kristen så är den naturliga följden att livet förändras. Paulus skriver följande i sitt brev till församlingen i Rom; Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

Genom att ge oss själva till Gud så förvandlas vi och vår uppgift blir att leva ett förvandlat liv här på jorden, ett liv präglat av Gud. Ondskan existerar och vi kanske inte förstår varför men Jesus har förklarat för oss att vi ska motarbeta den genom ett liv i kärlek. Och vad mer behöver du egentligen veta? Det viktiga är inte att vi förstår allting in i minsta detalj utan hur vi lever våra liv. Jesus sa ju själv: Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa bud vilar hela lagen och profeterna. (Matt 22:37-40)

Det är kärleken som är central och som bör prägla våra liv, därmed inte sagt att vi inte ska försöka förstå saker och ting. Men om vi vill förstå är det viktigt att vi söker Sanningen hos Gud, han som äger Sanningen. Problemet med ondskan är bekymmersamt men det motbevisar inte Guds existens, det leder oss snarare närmare Gud eftersom det är han som är lösningen.