Världen blir alltmer religiös. Även om Gud inte finns, verkar det som om vi måste lära oss leva med Honom. Med dessa ord inleds DN:s huvudledare idag. Artikeln tar upp en bok med titeln God is Back som skrivits av två journalister verksamma vid den brittiska tidningen The Economist. I denna bok återges religionssociologen Peter Bergers tankar om religionens frammarsch i världen. Berger som 1968 förutspådde att de religiöst troende på 2000-talet skulle ha reducerats till en liten sekt som höll på att drunkna i världsomspännande sekulär kultur. Nu trettio år senare konstaterar Berger att hans förutsägelse var helt och hållet felaktig. Han säger att istället för att studera troende borde kanske sociologer börja ställa sig frågan varför svenskar och collegeprofessorer i New England inte tror på Gud.

Oavsett om Berger var uppriktig eller inte så tycker jag att detta är en intressant åsikt som jag är beredd att ställa mig bakom. Det antas ifrån ateistiska forskare att det är någonting som är fel på oss troende, den vanligaste förklaringen jag läst den senaste tiden handlar om att evolutionen på något sätt gjort ett misstag som lett oss till att tro på en högre makt. Givetvis vill man finna en förklaring till varför en så överväldigande majoritet tror på Gud men man vågar sällan öppna sig och säga att man själv kanske har fel. DN:s artikel nämnder likt många andra att man inte vetenskapligt kan bevisa Guds existens vilket är korrekt. Vad man sällan diskuterar är dock att vetenskapen generellt redan bestämt sig i frågan och avgränsat sig så att forskning överhuvudtaget kan beröra Gud. Det finns en dokumentär gjord utav Ben Stein som heter Expelled: No Intelligence Allowed. Denna film behandlar frågan om hur världen kommit till och den ger en intressant bild utav hur Amerikanska forskare inte tillåts att ens använda sig utav Gud som en hypotes för världens tillkomst. Jag menar inte med detta att man kan bevisa att Gud existerar på samma sätt som man kan bevisa att vatten kokar när det är 100 grader varmt. Jag tror emellertid att man på ett rationellt och trovärdigt sätt kan hävda att Gud existerar och att han skapat världen.

Varför är detta viktigt? Varför ska vi troende försöka förklara att Gud finns? Jag skulle hävda att det finns flera skäl men att det viktigaste är att vi har ett uppdrag att berätta för andra människor om Jesus. Jag tror inte att rationella argument och logiska förklaringar leder till frälsning men jag tror att många människor i framförallt vårt land inte söker efter Gud för att de tror att det bevisats att Gud inte existerar. Kan vetenskapen öppnas upp och förändras mot att i alla fall inte exkludera Gud som orsaken bakom vår värld så hoppas jag att det kan leda till att fler människor ärligt börjar söka efter Gud. Möjligtvis skulle det även kunna leda till att DN inte inleder sin huvudledare med orden: även om Gud inte finns...

God is back, men sanningen är att han aldrig varit borta!

Länkar:

DN:s huvudledare

Peter Berger

Idag besökte jag för första gången på många år Nyhemsveckan. Av olika anledningar så har jag inte varit så aktiv när det gäller att åka på konferenser de senaste åren men det var härligt att återigen stå på helig konferensmark. Jag insåg snabbt att jag åldrats några år sedan sist men sådant är ju livet och det är inget som jag klagar över, endast något jag konstaterar. Efter bara några minuter så fick jag även svara på frågan om hur gammal jag är. Tjugoåtta sa jag och blev lite konfunderad över vad jag precis sagt, jag är nämligen tjugosex. När jag insåg mitt misstag så rättade jag mig själv och kände mig genast relativt ung igen, nu var jag ju helt plötsligt bara åtta år äldre än alla andra konferensdeltagare.

Jag och vännerna jag åkt till konferensen med följde sedan strömmen av människor ner emot hallen för att delta i kvällsmötet. Anledningen till att jag ville åka till Nyhem just idag var att Francis Chan skulle predika. Jag hade aldrig hört honom predika förut men jag hade läst goda ord om honom vilket gjorde att jag inte ville missa chansen att höra honom tala. Chan inledde sin tid på scenen med att låta sin fru Lisa sjunga och det gjorde hon på ett exceptionellt bra sätt. Sedan predikade han under temat Crazy Love vilket även är titeln på en bok han har skrivit. Jag ska inte beskriva allt han sa men väl några punkter som jag tyckte var bra.

Chan talade om hur människor som växer upp med kristna föräldrar själva måste besluta sig för att följa Jesus. Detta kan tyckas självklart i teorin men i praktiken är det annorlunda. Han illustrerade detta genom att ställa en rad frågor som i grunden visade på två delar av detta problem. Bland annat frågade han: Om dina föräldrar hade varit buddhister, hade du också varit det då? Om dina föräldrar avsade sig sin kristna tro, hade du då fortfarande varit kristen? Chan förklarade vidare att för att vara en kristen så måste man ha erkänt att man är en syndare, man måste ha tagit emot förlåtelsen genom Kristus och man måste ha inlett en relation med honom. Det räcker inte med att våra föräldrar eller att våra vänner har en relation med Gud, när våra liv är över och vi står inför Gud så kommer vi att stå där ensamma. Antingen kommer Gud att välkomna oss hem eller så kommer han säga till oss att han inte känner oss och att vi därför inte är välkomna in i himlen.

En annan viktig punkt som Chan tog upp rörde vid problematiken som uppstår när vi inte håller med Gud. Han förklarade att Gud är skaparen av universum och att universum är hans. Det innebär att han får göra som han vill och att vi måste anpassa oss efter hans vilja. Gud är sådan som han är och han gör som han gör, vad vi ska göra är att lära känna honom, inte att efter vår egen förmåga hitta på hur Gud borde vara och sedan dyrka den bilden.

Efter mötet så kändes det skönt att sätta sig i bilen och styra hemåt mot Borås istället för att lägga sig i ett kallt och fuktigt tält … men så är jag ju lite äldre nu än vad jag var förr då det geggiga konferenslivet lockade lika mycket som inspirerande möten

I mitt senaste inlägg så tog jag upp Humanisternas kampanj Gud finns nog inte och beskrev lite tankar kring denna. Efter att jag skrivit inlägget så följde en rad kommentarer kring ämnet och min kritik mot Humanisterna vilket nu fått mig att skriva detta inlägg vari jag utifrån ett personligt perspektiv kommer att behandla ämnet religion och politik med fokus på Humanisternas åsikter.

Humanisterna beskriver på sin hemsida att de arbetar för att värna det sekulära samhället, där religion och politik hålls isär. I organisationens stadgar står det bland annat att Humanisterna förespråkar en sekulär etik, där religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar.

Jag anser att denna syn på samhället borde kritiseras av såväl troende som icke-troende människor och anledningen är som följer. Jag som kristen människa förankrar min etik och moral på Bibeln i vilken jag tror att Guds Ord uppenbarats till oss människor. När Humanisterna beskriver att min religiösa tro och min syn på Bibeln som auktoritet över mina åsikter inte ska få tillåtas styra samhällets moraluppfattningar så säger de implicit att jag som kristen människa inte ska tillåtas att yttra mig om moral. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället står det i Humanisternas beskrivning om vad humanism innebär. Jag förväntas med andra ord att tänka utanför min privata religiösa sfär om jag ska påverka det offentliga samhället, men hur är det möjligt? Om jag bortser ifrån grunden för mina åsikter så finns det ju inte någonting kvar, jag blir som ett blankt papper, en människa utan värderingar och utan ståndpunkter. Som kristen människa så kan jag inte bortse ifrån min kristna tro i någon fråga, kanske minst i fråga om moral, och konsekvensen blir att jag i ett sekulärt, humanistiskt samhälle förvägras rätten att ha en offentlig åsikt.

Humanisterna menar att istället för religiösa påbud och dogmer vill de främja en etik byggd på medmänsklighet och tolerans såsom den bland annat uttrycks i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen. Jag undrar nu hur Humanisterna menar att deras syn på medmänsklighet, tolerans och mänskliga rättigheter appliceras av dem själva gentemot mig? Om min tro på Gud och Bibeln som hans Ord inte ska få påverka samhället så innebär det bland annat i praktiken att jag borde bli av med min rösträtt och min yttrandefrihet vilka bägge tas upp i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Tar jag det för långt? Kanske gör jag det men jag förstår inte hur jag ska kunna få rösta om min tro inte ska få påverka samhället. Min tro påverkar i allra högsta grad hur jag röstar och min röst påverkar ju samhället.

Jag har enligt artikel 18 och 19 i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet samt rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Detta innefattar även rätten att offentligt utöva min religion och rätten till frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

När Humanisterna skriver att humanism innebär att religion är en privatsak som inte skall blandas in i det offentliga samhället och att religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar anser jag att deras åsikt går emot FN-deklarationen som de själva säger sig stå bakom.

Humanisterna förespråkar även starkt demokrati, något som även FN-deklarationen tar upp. Det sekulariserade samhället innebär enligt Humanisterna att åsikter baserade på Bibeln inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar. Eftersom jag tror på Bibeln och använder den som fundament för mina moraliska åsikter och mina moraliska åsikter påverkar hur jag röstar så förefaller det som att moraluppfattningar måste frikopplas ifrån hur Sverige styrs för att demokrati ska innefatta mig. Att frikoppla moraluppfattningar ifrån hur Sverige styrs verkar till synes absurt vilket leder till att jag som kristen ställs utanför demokratin. Frågan som kvarstår för humanisten att besvara är vad demokrati innebär om inte allas röster och åsikter tillåts?

Jag går ganska hårt åt Humanisterna här men jag ser en uppenbar fara i att begränsa människors offentliga åsikter och rätten att göra dem hörda. Detta anser jag att också den icke-troende borde hålla med om.

Avslutningsvis så vill jag klargöra att jag inte tycker att jag som kristen har mer rätt än humanisten att framföra mina åsikter. Jag är för fria åsikter, religionsfrihet och demokrati vilket innebär att jag anser både kristna och humanistiska värderingar vara hemmahörande inom politiken och att det är upp till folket att bestämma hur landet ska styras. Vad jag inte vill är att tystas för att jag grundar mina värderingar och åsikter på vad som står i Bibeln. Jag vill också säga att jag inte tror att det finns speciellt många humanister som skulle motsätta sig demokrati i praktiken, det jag vill säga med mitt resonemang är att jag anser att deras stadgar är motsägelsefulla. Möjligtvis så missförstår jag humanisterna på så vis att de visst vill att jag ska försöka påverka samhället med mina Bibelgrundade åsikter och att min röst ska få höras i ett demokratiskt samhälle. Men om det är så förstår jag inte varför de skrivit: Humanisterna förespråkar en sekulär etik, där religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar.

Länkar:

Humanisterna.se

FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna

Igår satte jag mig vid datorn och tittade igenom rubrikerna på tidningen Dagens hemsida. Jag fastnade för en rubrik som beskrev att Humanisterna lanserat en kampanj med namnet Gud finns nog inte. Som teologi och filosofi student så har jag ett brinnande intresse för religionsfilosofi vilket även är det ämne jag har för avsikt att fortsätta mina studier inom. Jag uppskattar att läsa och titta på debatter rörande detta ämne och kände direkt att de skulle kunna vara kul att se vad Humanisterna nu kokat ihop. Som en trevlig överraskning så innehöll kampanjen en undersökning och min tanke var direkt att här gäller det att göra min röst hörd. Jag gick igenom de frågor som ställdes och försökte att svara på det alternativ som kändes låg närmast min åsikt och jag fick resultatet mycket religiös. Tack för det tänkte jag, det stämmer ju bra om man med religiös menar det som jag väljer att lägga i ordet.

Jag applåderar Humanisterna för initiativet att utföra denna kampanj även om jag tvivlar på att de skapade den för samma anledning som jag tycker att den är bra. Det finns emellertid ett stort problem med kampanjen och det är just att den är en kampanj och ingen undersökning. Frågorna som ställs i undersökningen är oerhört naiva och enfaldiga och tillsynes har de endast syftet att propagera för humanisternas egen världsbild och inget annat. Jag ska inte förklara fråga för fråga vad jag tyckte var dåligt med undersökningen för det finns det säkerligen många andra som redan har gjort, men jag vill säga att jag blir besviken när den tro jag bekänner mig till misskrediteras så som den görs av humanisterna. Varför inte göra en objektiv undersökning om det är ett objektivt resultat man vill ha? Jag antar att humanisterna med denna undersökning ville visa hur negativt de tycker att det är med religion i det svenska samhället men det enda de lyckas med är att visa hur ovetande de är om vad religioner står för. Kan det kanske vara så att den bild som humanisterna har av religioner på ett korrekt sätt beskriver någonting negativt men att det inte är religionerna det är fel på utan humanisternas egen uppfattning?

Avslutningsvis så vill jag säga att jag på ett sätt förstår varifrån humanisternas åsikter kommer ifrån, det finns mycket problem som uppstår på grund av religioner i världen. Det är lätt för oss kristna att säga att vi inom vissa områden har ett mörkt förflutet men att vi förändrats och att det nu endast är andra religioner som skapar problem i världen. Men så enkelt är det inte. Det finns givetvis kristna människor som passerar gränser på grund av vad de tror är rätt, tyvärr även gränser som Bibeln tar upp. Jag tycker inte att vi kristna ska skylla ifrån oss helt och hållet samtidigt som jag inte uppskattar när vi blir beskyllda för sådant som inte har med vår tro att göra. Vi lever i ett demokratiskt samhälle, vilket jag uppskattar, men demokrati handlar inte om att man tystar de som tycker annorlunda utan att allas åsikter får göras hörda och att det sedan är upp till befolkningen som helhet att bestämma hur vi ska göra, vilka lagar som ska stiftas, osv. Humanisterna vill tysta de religiösa rösterna i Sverige vilket jag tycker är katastrofalt. Låt oss istället föra en saklig debatt som inte i första hand går ut på att smutskasta de som inte tycker som oss själva med tvivelaktiga argument utan istället förklara hur vi vill att samhället ska se ut och varför.

Vill du göra humanisternas undersökningen så är adressen: www.gudfinnsnoginte.se

Vill du läsa vad andra tycker om kampanjen så kolla in: www.dagen.se och rubriken Humanisternas kampanj svartmålar troende