Det kommer att dröja till veckan efter påsk innan nästa IKON1931 når prenumeranterna. Jag vill dock redan ge en liten teaser för en intervju som kommer att bli något alldeles extra. Den hänger så fint där på väggen i sällskap med de andra uppslagen till nästa nummer, Lina Mattebos intervju med Tomas Andersson Wij.

David Holmström har tagit fantastiska bilder och Lina har gjort en personlig och intervju som Tomas själv blivit storligen imponerad över. Jag önskar att ni kunde få läsa den redan nu och se bilderna på nära håll. Men ni får ge er till tåls ett litet tag till.

Vill ni läsa mer om Tomas Andersson Wij, så har jag recenserat hans nya skiva Spår, HÄR. Vill ni läsa mer av Lina Mattebo, så missa för allt i världen inte hennes IKON-blogg HÄR.  

Det händer grejer på IKON1931. Just nu håller vi på att spåna kring en ny hemsida. Förhoppningsvis kommer den att vara klar under sommaren. Men redan nu kan vi presentera ett par nya bloggare.

Under varje månad kommer vi att ha en speciellt inbjuden månadsbloggare. Under mars har vi ingen mindre än artisten och kommunitetsledare David Åhlén.

Det som är spännande med David Åhlén är en person som hela tiden tycks göra det oväntade och det ska bli roligt att följa hans marsblogg här på IKON.

Just nu är David bland annat aktuell i en förnyelsegrupp som huserar i Klara kyrka och har blivit omtalad på grund av sitt karismatiska uttryckssätt. IKON1931:s modertidning Dagen kommer bland annat att skriva om detta i veckan och det ska bli kul att följa samtalet både där, men framför allt här: på David Åhléns marsblogg.

Ny fast medarbetare i IKON-bloggosfären är Lina Mattebo. Linas funderingar heter bloggen där IKON:s stjärnskribent kommer att dela med sig av sina tankar om tron livet, på det där ärliga sättet som liksom bara hon kan. Linas funderingar hittar du här.

I fredags släpptes nya IKON1931 med [ingenting]-sångaren Christopher Sander, Undergångstema och mycket mer. Har fått glada tillmälen från av många av er läsare. Känns kul, stort tack alla!

Glad i hågen kom jag så till jobbet i morse för att kavla upp ärmarna inför nästa nummer, och vad får jag se ..?

Ni kanske minns när gaymagasinet Dorian försökte kopiera IKON:s klassiska Jonathan Johansson-etta. Om inte läs HÄR.

Nu gör Psykologtidningen samma sak i deras senaste nummer. En solklar Rip-off på samma förstasida. Jag är chockad, Psykologtidningen. Chockad.

Söndagskväll och jag sitter i skrivande stund och ser reprisen på Melodifestivalen på SVT24. Missade inledningen i går och tar ikapp nu.

Varför ser jag då inte Melodifestivalen via webben. Ja, varför? Därför att det inte ligger nån melodifestival på webben. Allsmäktige Christer Björkman kör sitt vanliga mantra. Det blir orättvist i tävlingen om man kan höra de första bidragen flera gånger.

Men kommer inte bidragen att komma upp på Youtube fortare än Dolph Lundgren hinner stava till sitt eget namn?

Jo, självklart. HÄR ligger Salems fantastiska Keep on Walking och HÄR finns Ola Svenssons inte fullt lika fantastiska Unstoppable.

Men i melodifestivalen råder inte logikens lagar. Här råder bara SVT:s storhetsvansinne. Sveriges television tror att världen blir en bättre plats och att melodifestivalen blir en rättvisare tävling om licensbetalarna inte kan hitta televisionens mest sedda program på hemsidan. Framför allt tror SVT att man kan kontrollera internet. Lite som när man ville ta ut licens för alla datoranvändare.

Nej, Sveriges television. Det här håller faktiskt inte. Är det inte dags att släppa hybrisen och kravla in 2010-talet?

Jag tänker nu göra något jag aldrig brukar göra.

Jag tänker avslöja nästa nummers tema i IKON1931 

Så. Då kör vi.

Den tolfte februari kommer nya numret av IKON1931 ut och temat är ... trumvirvel ...

Undergången.

Ett tema om den sista tiden, om rädsla, domedagsteorier och kristet hopp.

Varför berättar jag då det här? Jo, därför att det känns som att vi sällan eller aldrig träffat så rätt med ett tema. Överallt snackas det undergång. I förmiddags toppade Aftonbladet med Carola som (läs här) menar att jordbävningskatastrofen i Haiti är ett bibliskt tecken på att den yttersta tiden närmar sig. Just nu kontrar visbybiskopen Koskinen med att det förhoppningsvis dröjer flera miljarder år tills det verkligen är undergångsdags. (läs här)

Oavsett vad man tror så är det här med jordens undergång, Jesu återkomst och den sista tiden på tapeten igen. Och det berör.

Om en vecka får ni läsa hur IKON i ett tolv sidor långt tema tar sig an ämnet.

Håll tillgodo.

Förra veckan skrev jag en lyrisk recension av nordirländska Rend Collective Experiments senaste skiva The Organic Family Hymnal.  (Läs recensionen här)

Här möter gladpop traditionell lovsång på ett sätt som smälter snötäcket som bäddat in Sverige. Se själva!

Genom ett spännande samarbete med våra vänner David Media, har vi möjlighet att göra en intervju med bandet i början av nästa vecka.

Och det bästa av allt. Du kan vara med!

Jag utlyser härmed en tävling, vilken fråga skulle du vilja ställa till det nordirländska lovsångskollektivet? Skriv in i kommentarsfältet här nedan. Bäst fråga vinner nya finfina skivan Organic Family Hymnal.

Vad väntar ni på?

Hängde i Filadelfiakyrkan i helgen. Där träffade jag några som hört en underbar konversation utanför kyrkan. 

Det hade gått till typ så här:

Person 1: Alltså är det här Mozzarellakyrkan?

Person 2: Mozzarellakyrkan??

Person 1: Ja, eller nån slags ost är det väl?

Person 2: Vaddå, menar du Filadelfiakyrkan?

Person 1: Ja, just det. Det är väl ost?

Oslagbart.

Mozzarellakyrkan?

Det är nu officiellt. Jag är en hederlig medborgare. Måste få skryta lite om detta. För några månader sedan hittade jag 420 kronor i rulltrappan på väg hem från jobbet. På hederliga ben sprang jag upp till framförvarande rulltrappsresenärer och frågade om sedlarna var deras.

- Nej, men ta dem du. Finders keepers vet du.

Där kunde historien ha tagit slut. Jag tar pengarna och går visslande hem. Men icke. Någonstans därinne i det avtrubbade samvetet gnager sanningen. Pengarna är inte mina.

Så jag fraktar min hederliga kropp till polisstationen ett par kvarter bort. Det visar sig bli ett rent segertåg. Poliserna får plötsligt något religiöst i blicken, nästan som i Carl-Bertil Jonssons jul. Den manliga polisen tittar på mig genom glasrutan och säger "Det är en på tusen som gör en sån här grej och lämnar in kontanter". Den kvinnliga polisen bara ler, får inte fram ett ord.

Med stolta steg lämnar jag stationen och tänker inte mer på sedlarna i rulltrappan. Tre månader senare får jag ett brev. Ingen har hämtat pengarna, och gissa vem som får casha in nu ... korrekt, den hederlige medborgaren.

Men att ut hämta sina rättmätigt upphittade slantar visar sig vara lättare sagt än gjort. Låt mig demonstrera förloppet i en följetång i bästa Knivlisa-anda. Notera good cop, bad cop-metodiken

Poliskontakt 1:

Jag: Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods

Poliskvinna: Det går inte, klockan är efter fem.

Jag: Men på papperet står det att man kan komma fram till klockan sju.

Poliskvinna: Ja, det har du rätt i. Men jag har inga nycklar, så det går ändå inte. Sorry.

Poliskontakt 2 (på telefon):

Jag (med gråten i halsen): Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods, men polisen hade inga nycklar och nu har sista datumet snart gått ut ...

Poliskvinna 2: Så ja. Det ska nog gå bra, vi förlänger datumet

Poliskontakt 3:

Jag: Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods

Poliskvinna 3: Det går inte, datorn säger att datumet har passerat.

Jag: Men jag har ju ringt och fått det framflyttat

Poliskvinna 3: Datorn säger att datumet har passerat. Du får ringa igen i så fall. Sorry.

Poliskontakt 4 (på telefon):

Jag (nu helt förkrossad): Hej, jag skulle hämta ut ett hitteg...

Poliskvinna 2 (igen): Ja, det är du igen. Inga problem, jag förlänger datumet och ringer till stationen.

Poliskontakt 5:

Jag: Hej, jag skulle hämta ut ett hittegods

Poliskvinna 3: Absolut. Varsågod. Och du,  du ska ha en eloge för att du var så ärlig och lämnade in pengarna.

Slutet gott allting gott.

Ridå.

Sensmoral: Ärlighet varar längst, men det tar en himla tid.

Trettondagsafton. Julen i dödsryckningar. Vardagen i antågande. Dags att logga in igen. På jobbet. På mailen. På Facebook.

Men vad händer? När jag loggar in på Facebook möts jag till min stora förvåning av följande meddelande: "Daniel har gått med i gruppen "Vi som firar jul för att hylla Hitler".

Jag sitter några sekunder i chock. Förbannar  min förmåga att klicka Ja för snabbt på Facebook-förfrågningar. Sedan tänker jag igen. Inte ens jag skulle väl gå med i en Nazigrupp av ren tankspriddhet.

Nej, inte ens jag. Det hela rör sig om en gruppkapning, visar det sig. Någon har totalt bytt skepnad på den timida vatten-insamlingsgruppen "1 medlem = 1 dl vatten". Och plötsligt har 6 000 medlemmarna som bara ville vara med och bidra med rent vatten hamnat i en Nazistgrupp.

Facebook, när det är som mest sårbart. Tankeväckande.

På kristna bokhandeln Gummesons i julklappsärende. Möter en superartig man bakom disken ...

Men vänta vad är detta? Det är ju Marcus Johansson, stenhård sångare i rebelliska Tekla Knös.

På scenen ett testosteronstint punkfenomen med attityd som en hel armé. Bakom disken en belevad, artig svärmorsdröm som säljer kristnen litteratur.

Jag var tvungen att dokumentera detta mycket märkliga möte. För att verkligen förstå Dr Jekyll and Mr Hide-upplevelsen, se klippet nedan från årets Frizon då Tekla Knös gjorde Come back.

Lucia på söndag och inte en snöflinga. Alltså, vad är det som händer? Var är julkänslan?

Frälsaren föds till jorden, lever och dör för mänskligheten, men när samma mänsklighet ska fira hans födelsedag får de ingen som helst hjälp på traven med julstämningen. Vad är det för stil?! 

Men misströsta inte julvänner därute. Här kommer min topp-fem-lista över odödliga julhits.

December må regna bort, men med dessa klassiker i lurarna infinner sig julstämningen oavsett.

Komplettera gärna med dina favvojullåtar i kommentarsfältet!

Håll till godo. 

Plats 5.

Tänd ett ljus --  Triad

Jag har någon slags hatkärlek till den här låten. Stundtals olidligt töntig med domdom-körer, fingerknäppningar och falsksång. Men utan allt det där blir det liksom inte jul.

Plats 4.

Fairytale of New York -- Håkan Hellström och Plura Jonsson

Visst, svenskar ska inte ge sig på sådana här låtar. Se bara hur det gick för Håkan Hemlin och Josefine Nilsson. Men Hellström och Plura spelar i en annan liga och skapar stor magi.

Plats 3.

Hard Candy Christmas - Dolly Parton

Mycket kan sägas om Dolly Parton. Men skriva låtar det kan hon. I den här souldoftande countrydängan går hon en "hard-candychristmas" till mötes. Jag har ingen aning om vad det innebär, men det låter så hjärtskärande att man bara måste kapitulera. Respekt.

Plats 2. 

Santa Claus is coming to town -- Bruce Springsteen

New Jerseys stolthet tar sig an denna klämkäcka klassiker. Och han gör det fullt ut. Skrockande tomtar, saxofonhybris och

Bruces spruckna rockröst som manar det musikaliska julklappståget från tomteverkstaden mot horisonten.

Plats 1.

O helga natt -- Tommy Körberg

Julsångernas julsång framförd med den där pondusen som man bara äger om man heter Tommy Körberg. Oslagbart.

I dag dimper nya IKON ner i tusentals brevlådor runt om i landet. Det är ett  fullmatat nummer vill  jag hävda.

* Sexio sidor tjockt

* Utmanande Status-tema

* Jättereportage om musikanternas uttåg ur kyrkan

* Dessutom kan vi äntligen presentera designbyrån Jesper Designs uppfräschning av layouten.

Kommentera gärna vad just du tycker!

By the way, sorry för dålig action här på bloggen den här veckan. Bättring utlovas!

För ett par timmar sedan släppte den kristna elev- och studentorganisationen, Ny generation sin upphottade hemsida.

Jag har glidigt runt bland alla skolgrupps-kids och måste säga att jag tycker att sidan är riktigt fin. Lättnavigerad, tidsenlig och genomarbetad.

Vad tycker ni? In och kolla HÄR och glöm inte var ni såg den rosa färgen först =)

Många var vi som sörjde när fenomenala livsåskådningsmagasinet Trots allt lades ner. Det talades om att man skulle fortsätta på nätet, men pengarna fanns inte och projektet verkade ha gått i graven.

Så ser jag plötsligt detta. Gänget bakom Trots Allt är tillbaka. På nya hemsidan indrag.se hittar man dem, Magnus Sundell, Erik Wärlegård, Maria Küchen, Petter Karlsson, Irma Shultz Keller, Simon Bynert, you name it! Dessutom noterar jag flera intressanta nytillskott.

Sajten innehåller tro, musik, kultur, recensioner, personliga texter, nya artiklar och gamla och plötsligt tänds ett litet ljus i novembermörkret. Det ska bli riktigt spännande att se var detta tar vägen.

Ingen har väl missat publiksuccén Ullared på Kanal 5. Och ingen kan väl i sin tur ha undgått Morgan på lagret. Mannen som på rekordtid tagit gaffeltrucken rakt in i svenska folkets hjärtan.

Satt i måndags och slötittade på senaste avsnittet. En scen fastnade i hjärtat.

Samtliga Morgans jobbarkompisar har dragit på Robert Wells-konsert, själv sitter hemma och grillar, tar en öl och filosoferar över varför livet blev som det blev. Och plötsligt kommer det. Det kristna hoppet, så avskalat, så sårbart och vackert. Veckans starkaste predikan.

"Jag är ju kristen och sånt och grejer. Och jag har ju alltid tänkt att vi som då inte lyckas riktigt på jorden, vi kanske får det bättre i himlen än de som lyckas fullt ut på jorden."

Se klippet här. Förkunnelsen kommer efter sex minuter.

Har just kommit tillbaka till skrivbordet efter ett besök på vårt tryckeri i Södertälje. Jag gillar tryckerier. Det finns något vackert där bland bullrande tryckpressar och män i färgfläckiga kläder.

När vi gick en rundtur bland tryckpressarna såg jag plötsligt något mycket vackert. Tryckarigubbarna hade klippt ur och sparat en bön från ett gammalt IKON-nummer:

Gud om du hör mig, jag kommer som den jag är

gör någonting vackert av allt som går sönder här.

Orden är lånade från en Tomas Andersson Wij-låt. En bra bön att ha beredd när maskinerna krånglar och endast högre makter kan rädda trycket innan deadline.

Indiepop-favoriten Jonathan Johansson har ny video ute. Låten är fantastiska Aldrig ensam och videon är tamejtusan minst lika fantastisk. Bilderna ackompanjerar Johanssons moderna hemlandssång så vackert att det gör ont.

Se själva!

det ekar mellan husen
ingen rörelse någonstans
bara fina
tunna ljuset
mellan våran värld och din

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Känner mig ur form sedan söndagens tidsomställning. Fattar inte varför man ska fippla med tiden på det där sättet. Det är mörkt när man går till jobbet och ännu mörkare när man går därifrån. Skandal.

Tänkte att jag skulle ta kort på det kompakta mörkret som omslöt mig i går kväll. Men orkade inte ens det. Jag kan illustrera för er. Det såg ut ungefär så här:

Alex Schulman beskrev det där med Sverige, Gud och mörkret på ett bra sätt i går. Läs här.

Bibeln kan en svår bok. Hittade denna snabbguide. Vad de hittar på amerikanerna ...

Energidryckerna sköljer in över Sverige. Och inte ens kyrkan går säker. Medan vanliga rusdrycker sedan länge varit portförbjudna i Herrens hus, har energidryckerna obemärkt lyckats slinka över tröskeln.

Det här har givetvis kyrkkidsen tagit fasta på. Det gäller att ta vara på det lilla rus man får och när helgen kommer skrider de in i kyrkan utrustade till tänderna med biblar, anteckningsblock och ... just det energidryck.

Det här är några av de energidryckerna som mötte mig i går, när jag som vanligt inställde mig som konfirmandledare i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Se själva.

 1. Red Bull. Klassikern. Ger inte vingare som reklamen utlovar, men lär åtminstonne räcka för att hålla en tonåring vaken under en timslång konfalektion.

 2. Monster. Nu kommer vi till det tyngre artilleriet. Skräckinjagande logga och gigantisk halvlitersburk som skulle kunna väcka en björn ur sitt vinteridé.

 3. Dubbla Moster plus Coca-Cola. Behöver jag säga mer? Den här killen tänker inte gå och lägga sig. Koffein för ett helt kompani.

I dag dimper ett nytt nummer av IKON1931 ner i brevlådorna. Och det är ett fullmatat nummer.

Sångerskan Jennie Abrahamson pryder omslaget

Vi besöker Sveriges nya bibelbälte Södertälje, i ett sex sidor långt reportage

Dessutom kan vi presentera ett glödhett tema om sex.

Håll tillgodo.

Upplevde nyss en stunds eufori. I går fick vi finbesök här på bloggen.

Självaste Knivlisa tittade in. Ni vet, hon som var nominerad till bloggawards i kategorin kaxigast. Hon lämnade en kommentar också, minsann. Se här:

Kommer på mig själv med att bli lite sådär dumstolt, men det bjuder jag på.

I helgen som gick besökte jag två olika kristna evenemang på lika många dagar.

Fredag: Lovsång 09 i Klara kyrka.

Cirka 300 lovsångsledare och övriga entusiaster träffas för att sjunga lovsång, lyssna på undervisning och inspireras.

Trivial notering: Det är intressant att studera lovsångsledare när de fått ledigt från estraden och står i bänken och sjunger. Det verkar finnas två olika personlighetstyper om man ska generalisera. Den analyserande lovsångsledaren och den fantiserande lovsångsledaren.

Den analyserande lovsångsledaren står likgiltigt med armarna i kors och analyserar kritiskt ackordvändor och taktarter hos lovsångsbandet. Man passar helt enkelt på att vara lite blassé när man själv inte är den som leder sången.

Den fantiserande lovsångsledaren väljer i stället att drömma sig fram till scenen och sätter sig själv bakom samtliga instrument i ensemblen. Med hårt slutna ögon bankar man pianoackorden på bankryggen framför samtidigt som man sköter takten med pekfingrarna som trumpinnar.

Jag försökte att välja någon slags mellanläge i denna "mångfald" av uttryckssätt.

Mer vettig info från lovsång 09: Här och Här

Lördag: Pingst Ungs ledardagar i Västerås.

Cirka 300 ungdomsledare, pastorer och övriga entusiaster träffas för att sjunga lovsång, lyssna på undervisning och inspireras.

Trivial notering: Inneordet i pingströrelsen tycks tveklöst vara "relationer".  Under sju timmar hörde jag drygt 400 olika utläggningar om vikten av just relationer. Här följer ett axplock:

"Vi måste bygga relationer utåt"

"Det handlar om relation i stället för religion"

"Vi måste ha levande relationer"

"Vi måste ha äkta relationer"

"Relationer som bär frukt"

"Kyrkans uppdrag är relationen med Gud och relationen med människor"

Mer vettig info från ledardagarna: Här och Här (ordet relation nämns sju gånger i den andra texten)

Ska återkomma till helgens alla begivenheter som jag nämnde lite om i fredags. Måste landa först. Tillsvidare har jag dock något glädjande att tillkännage:

Nu kan man följa den här bloggen via RSS. Är det inte underbart? Klicka på RSS till höger eller helt enkelt här.

Axplock ur en kristen redaktörs liv:

Fredag:

15:30 -17:30 - Snabbt besökt på den kristna musikkonferensen lovsång 09 i Klara Kyrka i Sthlm

18:30 - 00:00 - Inside Out, ungdomshäng i Filadelfiakyrkan, där jag är med som ledare ...

Lördag:

08:00 - 09:45 Intervju i Kungsängen till decembernumret av IKON1931 tillsammans med mästerfotografen Stina Gullander. Plåtning i Skogakyrkan.

11:00-19:00 - Halvdagsbesök på Pingst Ungs ledardagar i pingstkyrkan i Västerås.

Puh ... Blir nästan matt bara av att läsa det närmsta dygnets begivenheter. Gör jag inget annat än att springa i olika kyrkor, antingen  genom jobbet eller som privatist? Håller jag på att avskärma mig från verkligheten?

När jag växte upp hade jag få om ens några kristna vänner. Nu har jag plötsligt få vänner som inte är kristna. När hände det här egentligen? Det känns inte alls så fromt längre att spendera så mycket tid innanför kyrkoväggar. Nästan tvärtom. Läge att skärpa till sig och kliva ur bubblan. Ska bara ta mig igenom helgen först ...

Såg det här pizzaerbjudandet på sajten arga lappen. Obetalbart.

Minns ni fotspår i sanden? Alltså dikten, eller texten eller vad man ska kalla det. Förutom Bibeln själv måste det vara en av de mest citerade styckena i kristenheten.

Ni vet storyn ... två par fötter i sanden, Gud går bredvid, livet blir tufft och plötsligt bara ett par fötter. Varför? Jo, det är Guds fotspår när han bär oss igenom svårigheterna. Inte ett öga torrt.

Visst hade ni också en sådan här plansch med en soldränkt strand och fotspårstexten (på engelska för att få lite världsvan känsla) på väggen i ungdomsrummet?

Hur som helst såg jag (möjligen lite för sent) att den brittiska sångerskan Leona Lewis, hon som bland annat låg bakom hiten Bleeding Love, släppt en egen version av denna odödliga kyrkklassiker. Hon har dock utelämnat berättelsens själva crescendo. Trist. Men videon är svulstig så att det räcker och ligger top tio på "kristna youtube", Tangle. Håll till godo.   

Kommunikation i kyrkan är inte alltid lätt. Ni som läste min förra bloggpost såg ett exempel på hur det kan se ut när det blir som tokigast. Men självklart finns också många positiva exempel.

I Filadelfiakyrkan i Stockholm, där jag själv är aktiv, har man shapat upp sig på den fronten. Under oktober månad kör man en gudstjänstserie på temat "Den stora berättelsen" och jag tycker att man fått till en riktigt bra trailer som både väcker nyfikenhet och är förståelig för vanligt folk.

Kolla in den här och säg vad ni tycker om den här typen av kommunikation. Töntig, svulstig eller alldeles underbar.

För fem minuter sedan sände vi i väg de sista sidorna till tryck. Den 23 oktober får ni läsare nästa IKON i brevlådan. Vi har ett riktigt fint nummer att se fram emot. Funderar om jag när det närmar sig ska avslöja lite vad det innehåller. Vi får se ...

Anyway. När jag kom hem i går med ögonen rödglödgade av korrekturläsning hittade jag ett brev på hallgolvet. Det var från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, det kristna sammanhang jag växt upp inom. Nu hade EFS Mittsverige skickat ett brev. Syftet var att informera lite om vad EFS är och så vidare. Jag blev glad och slet upp kuvertet

Och vad möter mig? 

Ett svartvitt vykort på en suddig kyrka och en minst sagt obegriplig vers. Där stod:

Mitt i Sverige i en gammal kyrka

en liten gumma hämtade sin styrka

hennes böner gav kraft till många

hennes söner blev stora och långa

och har lärt sig vem de ska dyrka

Vad vill man förmedla med detta? Att den som ber får långa stora söner? Ibland känns kyrklig kommunikation så tragikomiskt tafatt att man inte vet var man ska ta vägen. Vi har universums i särklass bästa budskap och väljer att skicka ut en svartvit, suddig kyrka med en mintgrön limmerick.

Här går det undan.

Sedan förra blogginlägget har hiphopbandet Sessions gått upp i ledning i kampen om att bli Busta Rhymes förband på Berns nästa vecka. Big up!

Den femte oktober spelar hiphop-gurun Busta Rhymes i Stockholm. På rapparens hemsida pågår just nu en sms-omröstning om vilka man vill se som förband. Kristna Hiphop-akten Sessions från Jönköping ligger oväntat två på listan, bara ett trettiotal röster bakom ettan.

Vill ni rösta fram småländska Sessions till Berns, gå in här för vidare instruktioner!

PS: Den som undrar vad jag gjorde på bokmässan i torsdags kan gå in här och se hur jag och Emanuel Karlsten med lika delar adrenalin och hybris livesände på knackig internetuppkoppling från det gigantiska mässområdet. DS

Klockan 04.45 ringde väckarklockan i morse. Sex gick tåget från centralen om några minuter rullar tåget in i  Göteborg och det har blivit dags att besöka årets bokmässa. Men vad ska man se i denna gigantiska smältdegel av kultur? Jag vill inte missa något. Kom med dina tips!

Såg någon Här är ditt liv med Sven-Göran Eriksson i helgen som gick?

Jag hamnade i en sen repris av programmet i går kväll. Måste säga att jag sällan skådat ett teveprogram med mer tveksam dramaturgi. Här har man en gäst som tränat engelska landslaget, vunnit Italienska ligan med skräplaget Lazio, tagit hem Champions Leauge med IFK Göteborg och dessutom haft ett privatliv som det skrivits spaltkilometer om. Programmet puttrar på och när de 90 minuterna går mot sitt slut och det blivit dags för själva crescendot tänker man självklart, nu händer det. Nu drar Oldsberg fram esset ur kavajärmen och kallar in gamla älskarinnan Ulrika Jonsson, ärkefienden Alex Ferguson eller något annat stornamn ...

Men vad händer? Tord Grip kliver in, slår sig ner i soffan, drar fram dragspelet och tvingar Oldsberg och Svennis att sjunga med och så slutar det. Obegripligt är bara förnamnet.

Många tycker till om Alex Schulman som predikant. Kul!

För den som inte var på plats i Hedvig Eleonora kyrka i går eftermiddag har Dagen.se-redaktören Emanuel Karlsten gjort ett utomordentligt jobb och förevigat händelsen.

Se predikan här.

Se också Schulmans kommentarer efter sin predikan här.

Vi fortsätter på ämnet predikan. Jag fick tips om att baptistförsamlingen Tabernaklet i Göteborg kör ett annorlunda grepp för att hjälpa ungdomar att tillgodogöra sig predikningarna på söndagsgudstjänsterna. Konceptet kallas Orka predikan och går ut på att ungdomarna är med på gudstjänsten, lyssnar till predikan och går sedan ut till fikaborden för att diskutera vad de just hört. Lite som en mognare variant av söndagsskola.

Blir nog en notis till papperstidningen om detta. Att lämna gudstjänsten för att diskutera predikan kanske kan ses som ett steg tillbaka mot att predikan är det enda viktiga i gudstjänsten. Men det känns ändå fräscht på nåt sätt.

Vad tror ni? Flip eller flopp? Har vi någon tabernaklet-anhängare, som kan ge lite inside info? In och tyck till.

IKON1931:s ömma moder Dagen skriver i dag om en minst sagt oväntad predikant. På söndag kommer Alex Schulman att äntra prediksstolen i Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm i Stockholm.

Innan alla vänner av ordning kastar sig över tangentbordet med sin -men-vaddå-släpper-de-upp-vad-som-helst-i-prediksstolen-nuförtiden-attityd, vill jag bara passa på att peppa Hedvig Eleonora-folket och gratulera till en ytterst intressant predikantbokning.

Jag vet inget om Alex Schulmans tro mer än att han i Dagen-intervjun säger att han växt upp i ett "väldigt kristet hem", att han "har kvar tron i blodet" och att han "hoppas kunna få ner den i hjärtat mer". Men jag tror att det kan finnas en viktig funktion i att människor får komma fram och dela sin tro om än i skör och trevande form.

För snart sex år sedan hörde jag en föreläsning av Göran Skytte på en Credo-samling i Uppsala. Rubriken tror jag var Gud i media, men föreläsningen kom snarare att handla om Gud i Skytte. Försynt och lite trevande berättade han om de upplevelser han gjort av Gud. Det var en helt annan person än den Skytte som sex år senare höll brandtal inför 18 000 människor på Jesusmanifestationen i Kungsträdgården (se klipp nedan). Men kanske hade Göran Skytte inte nått dit om han inte fått chansen att dela sin tro medan den ännu var bräcklig. Kanske skulle vi kristna tjäna på att släppa fram fler som fortfarande befinner sig på resan mot en eventuell tro. Vem vet, kanske är det Alex Schulman som håller brandtal för Jesus om en handfull år.

Det går knappt en dag utan att man kan notera nya hyllningar till det "kristna popundret". Loney Dear, Jonathan Johansson, David Åhlén och inte minst [Ingenting]. Den existentiella indiepopen kramas hårt av enade kulturskribenter och man myser liksom inombords. Det är lite som när man kommer från en småstad och bygdens son äntligen får ett genombrott utanför den lokala arenan.

I gårdagens Stockholm City ägnades en hel sida åt musikskribenten Klas Ekmans hyllningar till nyss nämnda artister som lyft den kristendomsflirtande musiken från Carola-stadiet. Rubriken löd kort och gott: Halleluja.

I onsdags släpptes Ingentings efterlängtade nya album Tomhet idel tomhet och recensionerna var även där extatiska. I Svd jämför Andres Lokko sångaren Christopher Sander med Karl-Bertil Jonsson och placerar Ingentings musik i "en modernt agnostisk kranskommun där julen än en gång firas till minne av Jesu födelse."

Min enda farhåga är att man kramar för hårt. Finns det inte en risk att syret plötsligt tar slut och allt det vackra bara pyser ut? Nu när det äntligen blivit legalt, ja till och med önskvärt att sjunga om Gud och de stora värdena. Det vore så typiskt om popmusik som vågar röra vid livsfrågorna förpassas till blott en hajp. "Vi är värda så mycket mer" för att citera en annan existentiell indiepoet.

Norrbaggen Skavlan får finfrämmande i intervjusoffan om ett par veckor. Ingen mindre än hiphop-legenden Jay-Z kommer och gästar.

- Det är väldigt sällan man får med så här stora personer, man vill ha stora fiskar men får ofta små, säger programmets redaktör Håkan Lagher till Aftonbladet.

Och man kan bara hålla med. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk. Som journalist har man ju de där drömintervjuerna, personerna som man skulle kunna göra i praktiken vad som helst för att få sitta ner med i en kvart eller två. Jay-Z är definitivt en av dem. Trots att han borde lagt av för tio år sedan. Trots att hans kommande platta Blueprint 3 inte lär vara något annat än ett livlöst försök att klamra sig fast vid rampljuset. Trots allt är han ändå Jay-Z.

Jag kommer garanterat att sitta bänkad den 25 september. Det känns kul att vi nu har Skavlan i Sverige, som kan dra till sig lite stora namn. Känns lite som vår tids Sen kväll med Luuk. Jaja lite torrare kanske, men nästan.

Om några minuter sätter jag och Layout-Martin oss i bilen och styr söder ut. Närmare bestämt mot design-byrån, Jesper Design i Jönköping. Det har gått drygt två och ett halvt år sedan vi startade IKON1931. Formen har lovordats av mågna.

Men vi känner ändå att det är dags att finputsa lite detaljer. Skärpa upp för att fortsätta ligga i formmässig framkant.

I dag kommer vi att börja fila på detta. På plats finns även vår formguru Andreas Joakimson för att diskutera hur tidningens form skulle kunna lyfta ytterligare. Resultatet får ni se i det IKON:s decembernummer.

I dag har vi företags-kick-off, tillsammans med alla på Dagen. Anna Serner VD för Tidningsutgivarna var nyss på besök och föreläste.

Hon slog bland annat fast att papperstidningen ingalunda är död. Tvärtom. Sextiofem procent av Sveriges befolkning prenumererar fortfarande på en morgontidning och även bland ungdomar är attityden positivare än man förr trott, menade hon.

Vi har tidigare diskuterat frågan här på bloggen och jag tycker att det är grymt spännande att jobba med tidning i en tid som denna.

Ingen vet hur framtidens tidning kommer att se ut. Men död verkar den inte vara.

Världen är galen. Engelska The Sun går nu ut och hävdar att fjunkillen Macaulay Culkin, ni vet han från Ensam hemma-filmerna, är far till Michael Jacksons yngste son.

Stämmer det är det givetvis en sensation av stora mått. Troligtvis är det dock ännu en fingervisning om att det mediala efterspelet efter popkungens död, blir allt mer osmakligt.

Jag stänger av. Tar en paus från spekulationerna, pumpar Billie Jean på högsta volym i hörlurarna och drömmer mig tillbaka till Jacksons glansdagar.

Om ni också vill ha ett välförtjänt avbrott från klappjakten, kan ni grotta ner er i IKON1931:s tio-i-topp-lista över Jackos främsta musikaliska storverk. Finns även på Spotify.

Funderar på att köra någon form av kändiskrönika på sista sidan i IKON framöver. Vad tror ni? Någon välkänd person utanför den kyrkliga verkligheten som får ge sina tankar om tro, Gud, förlåtelse och de stora frågorna.

Vilken svensk celebrity skulle du vilja läsa i IKON? Sjäv skulle jag tycka det vore maxat med Blondinbella, Dregen eller varför inte Björn Ranelid.

Fyll på listan, själva!

Skickar ut er i helgen med tidernas bästa fredagslåt: The Cure - Friday I'm In Love, dagen till är med skönt tyskt intro ...

På lördag har vi redaktionsmöte på IKON. Vi brukar vara ett tiotal skribenter, fotografer, formgivare och andra närstående som träffas en halvdag inför varje nummer. En chans att mötas, äta, be, samtala och planera det kommande temat.

Det blir alltid väldigt kreativa dagar. Vi brukar lämna mötena helt utmattade, överfyllda av kaffe och taggade inför det kommande numret.

Men vad ska vi ha för tema i nästa IKON? Fyll på med dina idéer! Högt som lågt. På redaktionsmötena har vi övervägt att göra tema om allt från onani till Jesu återkomst, så alla förslag är varmt välkomna. Sitter du framför datorn och klurar på ett spännande ämne?

Bring it on!

Ser via Fredrik Strages eminenta Påstan-blogg att MTV-journalisten Ametist Azordegan filmat ett upprop för Irans fri- och rättigheter. Hon har fått hjälp av ett flertal namnkunniga svenska kändisar och uppropet riktar sig direkt till stadsminister Fredrik Reinfeldt.

Som gammal hiphopare har jag följt Amnetists hiphop-rapportering på MTV utan att bli särskilt imponerad. Det här gör hon dock bra. Riktigt bra.

Iran är ett land där man i dag kan dömas till hårda straff för att gå ut på stan i fel frisyr. Hundratusentals unga iranier har gripits för att de haft "omoraliska" kläder, frisyrer eller smink.

Att Sveriges artistelit går man ur huse för att lyfta frågan om det iranska folkets fri- och rättigheter känns hoppfullt. Mer sådant!

Uppropsfilmen hittar du här:

I helgen kommer IKON:s stjärnskribent Wilhelm Blixt att intervjua popundret Jennie Abrahamson. Rikkard Häggbom plåtar och jag kan knappt bärga mig tills text och bilder dimper ner i mailboxen.

Jennie har tidigare blivit intervjuad i IKON, där hon bland annat berättade om hur hennes Gudstro blivit mer "yvig" med åren.

Två år har gått sedan dess och Jennie har hunnit slå igenom med debutskivan "Lights" och hiten Why did I leave home. Hon har gått in i väggen efter alltför intensivt turnerande, men fått tillbaka suget efter musiken och är åter aktuell med ny skiva.

Det var en kort resume, men vad vill du veta mer om Jennie Abrahamson? Bombardera oss med dina frågor, så kanske du får svar i nästa nummer av IKON.

Den som redan har Jennie Abrahamson-abstinens och inte orkar vänta så länge kan höra nya singeln från albumet som släpps i mitten av september här.

Jag tycker att man kan ana ett litet återtåg för bönen i det offentliga rummet. När Svenska kyrkan ska locka svensken till valurnorna inför kyrkovalet gör man det genom en satsning på bön. Via webben eller mobilen kan man formulera sina böner, som sedan publiceras på en bönehemsida.

Sidan är stillsam, vacker och bönena suger liksom tag i en. Jag blir sittande läser de tacksamma, desperata och smärtfyllda böneorden om och om igen. Jag tycker sidan är underbar. Äntligen en förbönsplats på nätet, ett virtuellt bönemöte, ett ärligt forum för människors tankar, tro, tvivel och längtan efter Gud.

Hos mästerbloggaren Mymlan väckte sajten minnet av alla de bönetanter och -farbröder som bett för henne genom åren. Hon avslutade inlägget med en förhoppning om att det fortfarande fanns någon därute som nämnde hennes namn i sina böner.

Och visst är vi många som kan stämma in. Vad hände med de där goda rynkiga ansiktena som kom fram efter gudstjänsten och berättade att de brukade be för oss? Och hur ska man själv någonsin kunna bli en sådan bönemänniska? Antar att lösningen ligger i det självklara, men så svåra att helt enkelt börja be.

Jag är osäker på om Svenska kyrkans tio miljoner dyra böneprojekt kommer att få fler svenskar att rösta i kyrkovalet den 20 september. Däremot tror jag faktiskt att den kommer att få fler svenskar att knäppa händerna.

Mötte artisten, kommunitetsgrundaren och IKON-vännen, David Åhlén i går. Så här glad är han efter en vegetarisk buffé på Herrmans restaurang.

Åhlén berättade att han närt en dröm om att starta en evangeliserande undergroundtidning. Stilen ska vara clean och konstnärlig och innehållet fokuserat på kristna vittnesbörd. Kanske lite som en ohelig allians mellan de två nedlagda kristna tidningarna Trons Värld och Trots Allt. Fast mer underground.

Jag måste säga att jag gillar idén. Under 70-talet fanns en hel flora av den här typen av tidningar, som tillexempel Hollywood Free Paper i USA och många blev mer eller mindre kultförklarade. Kanske är det dags igen, nu när evangelisationssatsningar som Pannkakskyrkan och liknande plötsligt poppar upp som svampar ur marken.

Kvar står ju dock den eviga frågan: Vill moderna människor verkligen läsa papperstidningar? Själv tror jag inte att själva förpackningen är knäckfrågan utan innehållet. 

Vad tror ni? Går papperstidningen mot en säker död, eller skulle ni med glädje kasta er över Åhléns undergroundtidning?

I dag hände det. Daniel Wistrand började blogga. Bloggen kommer att bjuda på tankar, tro, trams och eget tyckande. Men framför allt vill jag glänta på draperiet och bjuda in bakom kulisserna till Sveriges viktigaste ungdomstidning, IKON1931.

Målet är att du som läser bloggen ska få vara med och se hur nya IKON-nummer växer fram och du får, nej du bör vara med och interagera! Att vara redaktör för ett litet magasin kan bli ett förbenat ensamt jobb. Men i er bloggläsare hoppas jag hitta ett bollplank. Att bolla reportageidéer, frågor, tankar, hopp och förtvivlan med.

Det här ska bli ett sant nöje och ett äventyr.