För fem minuter sedan sände vi i väg de sista sidorna till tryck. Den 23 oktober får ni läsare nästa IKON i brevlådan. Vi har ett riktigt fint nummer att se fram emot. Funderar om jag när det närmar sig ska avslöja lite vad det innehåller. Vi får se ...

Anyway. När jag kom hem i går med ögonen rödglödgade av korrekturläsning hittade jag ett brev på hallgolvet. Det var från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, det kristna sammanhang jag växt upp inom. Nu hade EFS Mittsverige skickat ett brev. Syftet var att informera lite om vad EFS är och så vidare. Jag blev glad och slet upp kuvertet

Och vad möter mig? 

Ett svartvitt vykort på en suddig kyrka och en minst sagt obegriplig vers. Där stod:

Mitt i Sverige i en gammal kyrka

en liten gumma hämtade sin styrka

hennes böner gav kraft till många

hennes söner blev stora och långa

och har lärt sig vem de ska dyrka

Vad vill man förmedla med detta? Att den som ber får långa stora söner? Ibland känns kyrklig kommunikation så tragikomiskt tafatt att man inte vet var man ska ta vägen. Vi har universums i särklass bästa budskap och väljer att skicka ut en svartvit, suddig kyrka med en mintgrön limmerick.