Indiepop-favoriten Jonathan Johansson har ny video ute. Låten är fantastiska Aldrig ensam och videon är tamejtusan minst lika fantastisk. Bilderna ackompanjerar Johanssons moderna hemlandssång så vackert att det gör ont.

Se själva!

det ekar mellan husen
ingen rörelse någonstans
bara fina
tunna ljuset
mellan våran värld och din

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Känner mig ur form sedan söndagens tidsomställning. Fattar inte varför man ska fippla med tiden på det där sättet. Det är mörkt när man går till jobbet och ännu mörkare när man går därifrån. Skandal.

Tänkte att jag skulle ta kort på det kompakta mörkret som omslöt mig i går kväll. Men orkade inte ens det. Jag kan illustrera för er. Det såg ut ungefär så här:

Alex Schulman beskrev det där med Sverige, Gud och mörkret på ett bra sätt i går. Läs här.

Bibeln kan en svår bok. Hittade denna snabbguide. Vad de hittar på amerikanerna ...

Energidryckerna sköljer in över Sverige. Och inte ens kyrkan går säker. Medan vanliga rusdrycker sedan länge varit portförbjudna i Herrens hus, har energidryckerna obemärkt lyckats slinka över tröskeln.

Det här har givetvis kyrkkidsen tagit fasta på. Det gäller att ta vara på det lilla rus man får och när helgen kommer skrider de in i kyrkan utrustade till tänderna med biblar, anteckningsblock och ... just det energidryck.

Det här är några av de energidryckerna som mötte mig i går, när jag som vanligt inställde mig som konfirmandledare i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Se själva.

 1. Red Bull. Klassikern. Ger inte vingare som reklamen utlovar, men lär åtminstonne räcka för att hålla en tonåring vaken under en timslång konfalektion.

 2. Monster. Nu kommer vi till det tyngre artilleriet. Skräckinjagande logga och gigantisk halvlitersburk som skulle kunna väcka en björn ur sitt vinteridé.

 3. Dubbla Moster plus Coca-Cola. Behöver jag säga mer? Den här killen tänker inte gå och lägga sig. Koffein för ett helt kompani.

I dag dimper ett nytt nummer av IKON1931 ner i brevlådorna. Och det är ett fullmatat nummer.

Sångerskan Jennie Abrahamson pryder omslaget

Vi besöker Sveriges nya bibelbälte Södertälje, i ett sex sidor långt reportage

Dessutom kan vi presentera ett glödhett tema om sex.

Håll tillgodo.

Upplevde nyss en stunds eufori. I går fick vi finbesök här på bloggen.

Självaste Knivlisa tittade in. Ni vet, hon som var nominerad till bloggawards i kategorin kaxigast. Hon lämnade en kommentar också, minsann. Se här:

Kommer på mig själv med att bli lite sådär dumstolt, men det bjuder jag på.

I helgen som gick besökte jag två olika kristna evenemang på lika många dagar.

Fredag: Lovsång 09 i Klara kyrka.

Cirka 300 lovsångsledare och övriga entusiaster träffas för att sjunga lovsång, lyssna på undervisning och inspireras.

Trivial notering: Det är intressant att studera lovsångsledare när de fått ledigt från estraden och står i bänken och sjunger. Det verkar finnas två olika personlighetstyper om man ska generalisera. Den analyserande lovsångsledaren och den fantiserande lovsångsledaren.

Den analyserande lovsångsledaren står likgiltigt med armarna i kors och analyserar kritiskt ackordvändor och taktarter hos lovsångsbandet. Man passar helt enkelt på att vara lite blassé när man själv inte är den som leder sången.

Den fantiserande lovsångsledaren väljer i stället att drömma sig fram till scenen och sätter sig själv bakom samtliga instrument i ensemblen. Med hårt slutna ögon bankar man pianoackorden på bankryggen framför samtidigt som man sköter takten med pekfingrarna som trumpinnar.

Jag försökte att välja någon slags mellanläge i denna "mångfald" av uttryckssätt.

Mer vettig info från lovsång 09: Här och Här

Lördag: Pingst Ungs ledardagar i Västerås.

Cirka 300 ungdomsledare, pastorer och övriga entusiaster träffas för att sjunga lovsång, lyssna på undervisning och inspireras.

Trivial notering: Inneordet i pingströrelsen tycks tveklöst vara "relationer".  Under sju timmar hörde jag drygt 400 olika utläggningar om vikten av just relationer. Här följer ett axplock:

"Vi måste bygga relationer utåt"

"Det handlar om relation i stället för religion"

"Vi måste ha levande relationer"

"Vi måste ha äkta relationer"

"Relationer som bär frukt"

"Kyrkans uppdrag är relationen med Gud och relationen med människor"

Mer vettig info från ledardagarna: Här och Här (ordet relation nämns sju gånger i den andra texten)

Ska återkomma till helgens alla begivenheter som jag nämnde lite om i fredags. Måste landa först. Tillsvidare har jag dock något glädjande att tillkännage:

Nu kan man följa den här bloggen via RSS. Är det inte underbart? Klicka på RSS till höger eller helt enkelt här.

Axplock ur en kristen redaktörs liv:

Fredag:

15:30 -17:30 - Snabbt besökt på den kristna musikkonferensen lovsång 09 i Klara Kyrka i Sthlm

18:30 - 00:00 - Inside Out, ungdomshäng i Filadelfiakyrkan, där jag är med som ledare ...

Lördag:

08:00 - 09:45 Intervju i Kungsängen till decembernumret av IKON1931 tillsammans med mästerfotografen Stina Gullander. Plåtning i Skogakyrkan.

11:00-19:00 - Halvdagsbesök på Pingst Ungs ledardagar i pingstkyrkan i Västerås.

Puh ... Blir nästan matt bara av att läsa det närmsta dygnets begivenheter. Gör jag inget annat än att springa i olika kyrkor, antingen  genom jobbet eller som privatist? Håller jag på att avskärma mig från verkligheten?

När jag växte upp hade jag få om ens några kristna vänner. Nu har jag plötsligt få vänner som inte är kristna. När hände det här egentligen? Det känns inte alls så fromt längre att spendera så mycket tid innanför kyrkoväggar. Nästan tvärtom. Läge att skärpa till sig och kliva ur bubblan. Ska bara ta mig igenom helgen först ...

Såg det här pizzaerbjudandet på sajten arga lappen. Obetalbart.

Minns ni fotspår i sanden? Alltså dikten, eller texten eller vad man ska kalla det. Förutom Bibeln själv måste det vara en av de mest citerade styckena i kristenheten.

Ni vet storyn ... två par fötter i sanden, Gud går bredvid, livet blir tufft och plötsligt bara ett par fötter. Varför? Jo, det är Guds fotspår när han bär oss igenom svårigheterna. Inte ett öga torrt.

Visst hade ni också en sådan här plansch med en soldränkt strand och fotspårstexten (på engelska för att få lite världsvan känsla) på väggen i ungdomsrummet?

Hur som helst såg jag (möjligen lite för sent) att den brittiska sångerskan Leona Lewis, hon som bland annat låg bakom hiten Bleeding Love, släppt en egen version av denna odödliga kyrkklassiker. Hon har dock utelämnat berättelsens själva crescendo. Trist. Men videon är svulstig så att det räcker och ligger top tio på "kristna youtube", Tangle. Håll till godo.   

Kommunikation i kyrkan är inte alltid lätt. Ni som läste min förra bloggpost såg ett exempel på hur det kan se ut när det blir som tokigast. Men självklart finns också många positiva exempel.

I Filadelfiakyrkan i Stockholm, där jag själv är aktiv, har man shapat upp sig på den fronten. Under oktober månad kör man en gudstjänstserie på temat "Den stora berättelsen" och jag tycker att man fått till en riktigt bra trailer som både väcker nyfikenhet och är förståelig för vanligt folk.

Kolla in den här och säg vad ni tycker om den här typen av kommunikation. Töntig, svulstig eller alldeles underbar.

För fem minuter sedan sände vi i väg de sista sidorna till tryck. Den 23 oktober får ni läsare nästa IKON i brevlådan. Vi har ett riktigt fint nummer att se fram emot. Funderar om jag när det närmar sig ska avslöja lite vad det innehåller. Vi får se ...

Anyway. När jag kom hem i går med ögonen rödglödgade av korrekturläsning hittade jag ett brev på hallgolvet. Det var från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, det kristna sammanhang jag växt upp inom. Nu hade EFS Mittsverige skickat ett brev. Syftet var att informera lite om vad EFS är och så vidare. Jag blev glad och slet upp kuvertet

Och vad möter mig? 

Ett svartvitt vykort på en suddig kyrka och en minst sagt obegriplig vers. Där stod:

Mitt i Sverige i en gammal kyrka

en liten gumma hämtade sin styrka

hennes böner gav kraft till många

hennes söner blev stora och långa

och har lärt sig vem de ska dyrka

Vad vill man förmedla med detta? Att den som ber får långa stora söner? Ibland känns kyrklig kommunikation så tragikomiskt tafatt att man inte vet var man ska ta vägen. Vi har universums i särklass bästa budskap och väljer att skicka ut en svartvit, suddig kyrka med en mintgrön limmerick.