TEXT: Clara Lidström
FOTO: Privat

Jag hade en gång en kompis som sa så här: Jag är kristen men jag tror inte på synden för det skulle ju innebära att jag syndar flera gånger om dagen och så kan det ju inte vara...

När jag tänker på synd så tänker jag så här. När en designer syr en tröja sätter hon fast ett tvättråd i nacken för att man skall veta hur plagget ska skötas. På samma sätt gjorde Gud när han skapade människan. Bibeln kom till för att vi skulle lära oss människlighetens skötselråd. Han designade oss och han vet precis vad vi mår bra och dåligt av. Och på samma sätt som en sidenblus inte mår bra av att tvättas i maskin på 60 grader, mår människan inte bra av att ljuga eller snacka skit. Allt detta vet Gud – det är ju han som är designern! 

Gud vill inte förskjuta oss eller skrämma oss till lydnad när han beskriver synden. Gud vill ge oss de bästa skötselråden. Men fast jag vet att det är så, blir synden ofta tung att bära. Ibland känns det som att jag inte kan se Gud för alla dumma saker jag gör. Jag föreställer mig synden som en hand jag håller upp framför ögonen, och som gör att jag inte längre kan se solen. Men det vore dumt av mig att tro att solen därför också slutat lysa på mig. Jag tror att Guds kärlek är som solens strålar. Ingen synd i världen kan skymma Guds sikt mot oss. Han ser oss oavsett hur många synder och händer som än skymmer vår sikt mot honom. När Gud tittar på oss ser han bara sina älskade barn, som förtvivlat satt upp händer för ögonen och tror att de blivit blinda. Det avstånd vi känner till Gud är bara det avstånd vi själva skapat. Det är det mörka, dåliga samvetet vi vill gömma från Guds klara ljus. Men Gud vet redan allt och om vi bara erkänner våra synder och plockar ner våra händer så märker vi att Gud är precis framför oss. Det har han alltid varit. 

Jag är precis som min vän, kristen, och jag tror på synden, ja, jag tror till och med att tron på synden är en förutsättning för tron på Gud. Och jag vet att jag syndar varenda dag. Men det fiffiga med kristendomen är att Gud förlåter synder. Utan synd – ingen nåd. Och nåd är ju Bibelns stora budskap. En nåd som vi aldrig kan göra oss förtjänta av men som vi får ändå. Vi må vara syndiga, men vi är aldrig utdömda. Gud sände ju sin enfödde son för att vi inte ska gå under utan ha evigt liv. Om vi bara  erkänner våra synder och säger förlåt.  

Clara Lidström driver bloggen UnderbaraClara – the kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar hos Västerbottens Folkblad.