Det har ganska länge varit tyst från Rebecca Malmborg. Fram tills nu. Tillsammans med ett knippe superbegåvade människor har hon gjort ett lysande comeback-album. Oerhört smart och smakfullt att välja Peter Cartriers som producent (Lisa Nilsson, Dilba, Sarah Dawn Finer). Och det är inte utan att det faktiskt låter lite Lisa emellanåt, speciellt det sköna åttonde spåret ”En glimt av en evighet”. Där lyser hennes inspiration nästan olovligt mycket igenom. Men det är redan förlåtet. Utöver Peter har Rebecca lyckats samla ett gäng snortajta musiker. Eller vad sägs om Anders Hedlund och Ted Hector (S Ljungblahd) och svänget själv Andreas Levander på bas? Det blir nog inte så mycket bättre än så här. Det märks i Rebeccas texter att hon nått livsmognad. Tänkvärda, poetiska och välformulerade textrader som andas gudsförundran utan att direkt nämna Hans namn. Lägg därtill hennes njutbara, varma röst och hennes känsla för starka melodier. Det känns moget och enhetligt. De livsbeskrivande texterna och vackra melodierna andas i takt. Jag behöver detta och instämmer med en viss herr Fylking i det numera berömda utropet; Äntligen!